High On Life

Kategori: Träning/ Fitness

"Meet me in Paris"



  "Let's  meet  up  in  Paris"  

...så jag ska dansa med en världskändis?

 

"I didn't mean to tag you" (but I'm so glad I did)

 

 

 

Tror jag grät i en halvtimme innan jag kunde prata. Grät bort allt smink jag spenderat en timme på att fixa, då jag precis skulle ut med en vän. Grät av en sådan lycka jag inte känt sedan dagen jag för första gången kände mig glad på riktigt efter att ha slutat med antidepressiva och insåg att jag var fri från allt. Härom veckan var jag den lyckligaste personen i denna värld för en stund.

Jag måste varje dag läsa meddelanden igen för att inse att detta inte är en dröm. 
Detta är en dröm jag haft så länge jag kan minnas, och som ni vet har jag fotografiskt (eidetiskt) minne, så jag glömmer inte.
Detta kan vara en ny start på mitt liv, en vändning som ändrar allt, eller i "värsta fall" bara är en extrem upplevelse som inte lyckas gå hela vägen och jag åker hem till samma liv jag lämnade, men har en erfarenhet jag längtat efter hela mitt liv.

Vad är det som hänt undrar ni nog nu...
Jag är smått känd för att ha ett galet liv där det konstant händer saker som folk säger inte ska hända. Ni som följt min blogg länge vet också detta. Jag älskar det. Det där att mitt liv inte är som någon annans. En brutal bergochdalbana med upplevelser konstant och jag lyckas alltid hamna i de konstigaste situationerna (som att hänga på Eurovisions-förfest med alla kändisarna för att jag råkade äta glass på rätt ställe mitt i natten hahahah).
Vad det är som hänt ska jag nu berätta...

En vän till mig och ville göra en dansvideo med mig. Vi övade länge under förra året, jag tror vi höll på både hela våren och sommaren med att bara öva in den där koreografin. Dansen var en skitcool och stilen var EXAKT som min stil! Vi hade alltså hittat en man som rörde sig som jag. En man som vi häpnades över skulle kunna varit jag i mansform gällande dans. Ens personliga dansstil är ju helt individuell. Jag som lever för dansen och levt i dansvärlden sedan barnsben vet detta och alla ni som dansar av kärlek, som är i dansvärlden med er själ - ni ser också detta. Det är småsaker i rörelser. Det är som skrivstil! Även om vi alla skriver samma ord så ser det olika ut för vi rör pennan på olika sätt och detta sätt syns alltid. Även om vi skriver av och försöker få det att bli en kopia så syns det så gott som alltid igenom. Samma sak är det med din dansstil.
Fatta att vi nu hittat en kändis, en man som har flera hundra tusen följare på instagram, är bakgrundsdansare till Taylor Swift och åker världen runt just nu för att lära ut dans... Att HAN rör sig som jag när jag låter min energi flöda ut.

Vi valde en av hans koreografier och kollade på den om och om och om igen för att lära oss stegen. Tog galet lång tid iom att vi inte hade en tutorial hahaha. Vi lånade salar på gym och blev frustrerade konstant, men vi fortsatte öva och öva ändå.

Tyvärr kom saker i vägen och det blev ingen video för oss tillslut. Vi bestämde oss för att ta upp det igen när båda hade tid och mådde bra igen (anledningen till att jag varit borta från bloggen var ju att jag höll på att gå ner i depression igen under vintern och ja, iom hur illa jag mådde så orkade jag ett tag inte ens gå upp ur sängen på flera veckor). 
Så i sommar tänkte vi, då kanske vi kan ta upp allt igen. Tills dess ska vi komma tillbaka till att må sådär superbra igen.

En kväll hittade jag den gamla videon igen och kände hur det värmde inombords när jag tittade på den. Så jag fick ett infall att lägga ut den på story på instagram. Skulle bara lägga ut den och inget mer... Men idioten Maria här råkar tagga dansaren i videon... Taggar han i alla videos jag lade upp på dansen av misstag... FRÅGA INTE HUR. 

...och han svarar mig i DM.

Mannen med alla dessa hundratusentals följare fick för sig att kolla DM-meddelande-förfrågningar just precis då och jag råkar vara i topp. Han gillade vad han såg och skrev. MIN PANIK VAR UTOM KONTROLL JUST NU!!!!!    Springer ut till pappa och skriker "jaaaaag dööööööör" varpå pappa sitter med den konstigaste min jag nog sett hittills. "JAG FUCKING DÖÖÖÖÖR" skriker jag igen. Pappa lugnar mig och får mig att svara så casual att jag nog måste framstått som den coolaste tjejen på denna planet... För han svarar igen helt lugnt och sättet han skrev ändrades. En stund senare sitter jag på marken (jag älskar golv ja) och har en konversation med en stor idol för mig sedan över ett år tillbaka nu. En idol som lever det livet jag drömt om sedan barnsben.

Fråga mig inte hur, för det kom helt naturligt, men vi pratade som om ingenting. Det kändes rent ut naturligt, så jag märkte inte ens när nervositeten försvann och vi gick från fan och idol till bara två människor som snackade som vadsom. Han bad om tips när han såg att jag var PT, jag berättade om min dröm att komma in på Balettakademien, han skämtade om något, jag skrattade... Det flöt på så bra. Fick en så stark påminnelse igen om att vi alla ändå bara är människor. Tror det var det han gillade med, att jag behandlade honom som en människa som jag och inte en idol/ kändis/ mer än andra blabla utan en person, en människa. 

Vi snackade mycket om dans. Jag var, nej ÄR, fortfarande helt ställd inför hur lika våra stilar är. Trodde aldrig jag skulle se någon med samma annorlunda stil och djupa, mörka men lätta, kraftiga, stenhårt clean men mjuka stil som jag. Men så fanns det någon med samma. Någon som också är en man. Det är bara... Wow.

Han berättade om hur han just nu övar för att han ska vara med på Taylor Swifts turné. Dock innan det nu så ska han på egen turné för att lära ut dans. Han berättade om vilka platser han ska till och nämnde min favoritstad - Paris. Jag skämtade om att jag kan franska och det blev ett skämt som tog en vändning jag inte väntade på...

"Let's meet up! Come meet me in Paris :)"

Trodde han skämtade men nej. Han vill dansa med mig. Han vill se vad jag går för. Om jag är tillräckligt bra så "kan du komma och dansa med mig/ oss i LA sedan", men han måste se om jag har vad som krävs först... Det var här och nu jag grät utan kontroll hemma i vardagsrummet med mobilen framför mig. Jag sa nej för jag är för dålig, men han sa jo - du kan och jag vill se det.
De betalar mitt bonde, de står också för typ allt utom mitt flyg. "...so maybe you can come dance in LA". Jag vet ju var i LA detta är. Det är den där dansskolan jag har en fil sparad på insta med bara klasser därifrån. Där mina största dansidoler sedan start och de som kommit till senare dansar: Matt Steffanina, Jade Chynoweth, Zachary Venegas och Brian Friedman.

Ja de och han då; Jake Kodish.

 

Efter att han skrev det har jag gått som på moln. Om ni bara visste hur mycket jag slitit extra nu... Dieten är hårdare för let's face it - dans ser bättre ut på en kropp som är hårdare. Man får tycka vad man vill om det men vill du leva på dans så måste du inse att det är en sjuk bransch först och försöker du undgå det så kommer du få en rejäl käftsmäll när allt blir på största allvar. Jag dansar just nu minst en timme varje dag. På helgerna blir det mer, så snittar väl på 2 timmar om dagen över veckan. Jag tränar på ett helt annat sätt med, har lagt till massa cardio och stabiliseringsövningar för coren. Stor skillnad med är att jag stretchar ungefär en timme om dagen och stretchar sådär så det ska märkas skillnad från dag till morgondag. Tänker göra allt fram tills denna resa för att kunna ha en chans och kunna imponera. Det kan vara så att detta är en ny start på ett galet äventyr i livet, men större risk är det ju att det inte blir så, så jag ska göra allt jag kan för att detta blir något inte bara bra, utan kanske början på en levande dröm.

 

Ett liv är som en knäböj

Detta inlägg skrevs för ca en månad sedan, men då min blogg legat nere pga tekniska fel så kommer det först nu...
Så har också mycket mer på g nu framöver här!

 

 

  All  I  know  is  everything  is  going  to  be  alright  

believe . do . achieve 

Livet är som en knäböj - det går upp och ner!

 

Ibland går allt underbart fint, likt parallella böj. För en med svåra knäproblem (tack dansen) och lika mycket ryggproblem (också tack vare kära dansen) så är parallella knäböj det bästa för både kroppens hälsa och för att bygga mer gluteus (rumpa) än ben.
Ibland kommer man för långt ner och den djupa böjen gör ont överallt förutom i de rätta musklerna. Längst ner börjar du undra hur fasen du ska ta dig ur detta, hur du ska komma upp igen utan att ta sönder något eller bli skadad... I slutändan lyckas du ändå alltid ta dig ur djupet där du sitter. Någon gång råkar du skada dig på kuppen, du kanske råkar hamna där nere i djupet för många gånger fastän du verkligen försöker, speciellt när du försöker vara (FÖR) duktig genom att ha på för mycket vikter eller tankarna snurrar sönder i huvudet... Oavsett så kommer du ändå alltid upp igen. Även om du inte trodde det - DU KLARAR DIG ALLTID!

Såhär är även livet. Ta allt du läste precis och applicera på livets gång. Du märker nog nu att detta är precis hur det är i livet. Vi har dalar och toppar. Vissa dalar tär sönder på oss, då vi undrar hur vi ska klara oss och kanske gör dumma saker... Precis så har vi även vissa toppar som får oss att gråta av hur bra vi mår och inte kan kontrollera alla dessa överfyllande positiva känslor.

Jag har känt sista åren här att mitt liv har slutat med sina gråzoner, likt sekunderna mellan djupet och toppen på min böj börjar försvinna. Det är en konstant djup med krigande att ta mig ur det och sedan fastnar jag på toppens topp av eufori och lever hög på livet där jag gråter och gråter för helvetes jävla gud vad jag mår BRA. I denna okontrollerade glädje glömmer jag bort tekniken och råkar hamna där nere under parallella knän igen och känner en tår rinna ner igen, men inte av minsta glädje. 

Mamma säger att jag alltid varit sådan. Det är som att olycka och ovanliga hemska saker dras till mig PRECIS som också de största lyckan och ovanliga stora glädjen kommer till mig.

Jag menar vilken 20-åring mer än Maria har varit med om flera misshandel/ tortyr så svåra att hon tappat en stor del av sin känsel och fått PTSD av det, varit med om våldtäcktsförsök, haft förföljare så vi fick skydda mitt nummer, har försökt ta livet av sig, varit så deprimera at hon blev paralyserad tillslut, spenderat 6 år i grava ätstörningar så svåra att hon fick flytta in på behandlingshem över ett år och enda anledningen att hon som är jag inte klarade va att äta var för att när du svälter fungerar inte hjärnan och dina minnen försvinner därför.... Jag har fotografiskt minne och minns alla misshandel, tortyren och våldtäcktsförsök m.m. i detalj... Men när jag inte åt försvann minnen och det kändes så skönt att slippa se allt och känna allt på repeat om och om igen varje dag och ha mardrömmar varje natt. 

Däremellan har vi samma tjej som var känd som bebis för att inte kunna sudda ut leendet på. Min bror slog mig och jag kramade hans ben med ett leende, för jag ville visa att jag älskar ju dig. Ungen som det inte finns en bild på i hela huset där hon inte ler. Som kompisarna alltid sa att de älskade hur hon alltid, alltid var positiv, glad, skrattade och fick alla andra att må bra. Hon som ingen kunde komma ihåg namnet på på gymmen när hon började träna, så bakom ryggen döptes hon till "hon som alltid ler" och de flesta visste precis vem detta var, för jag sågs aldrig utan ett leende och lysande ögon. Samma tjej som idag kallas "HighOnLife" och är bland det första du hittar om du googlar mitt smeknamn, för folk säger att jag verkar som hög på livet. Tjejen som blev scoutad av modellagenturer två gånger, blev utvald att blogga för Sveriges snabbast växande träningsportal, är en av de enstaka procent som både överlevt och blivit helt frisk och fri av en av världens farligaste sjukdomar och blivit ombedd att skriva en bok såväl som föreläsa om just den resan. Hon som också råkar komma in på VIP-fester med kändisar för hon åt glass på rätt ställe eller får gratis livstids träning på en stor gymkedja för hon hade en så fin personlighet...

Ibland skulle det vara skönt att bara köra bikini fitness övningar och fastna i maskiner. En plan för allt och bara tåga in med stödhjulen på in i mål och coach som puttar överallt, bromsa och bromsa, med ett dl mått i ena handen och scheman, skrivet av någon annan, för ALLT i andra... Det sätt de flesta lever på, men jag vill kalla det att ta det säkra framför det osäkra i livet, om än inte mer som att inte leva livet, utan bara vara vid liv. Så känner jag. Normal och lagom lockar inte mig, även om det är säkrast.

Jag är däremot trött på alla gånger jag fallit ner under parallell det senaste och fastnat i djupet. Min tanke är att de senaste gångerna har jag egentligen fallit pga min prestation-prinsessa-personlighet, mitt duktigflicka-syndrom som pappa kallar det. Jag vill för mycket och vara för bra, sätter kraven på mig själv så otroligt högt att jag inte kan komma dit utan att bryt ner mig själv på vägen. Vi är många tjejer som är såhär, varför min pappa kallar det duktigflicka-syndrom. Dock vägrar jag sänka mina mål. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag kan... Och nu vet jag varför jag faller ner.

Jag behöver en passare.

Ensam är inte lika stark. Jag står där med 140 kg på axlarna och ja det går - jag är stark! - men i huvudet finns alltid tvivlen som undrar om jag kommer klara det. Det är den tvivlen som dragit ner mig flest gånger. Jag behöver någon som står bakom mig, har min rygg genom allt och kan hjälpa mig när livet blir för tungt. Det är det där tomrummet som sabbat så galet mycket för mig och ännu mer sabbades min kropp när jag ställde helt fel passare där bakom flera gånger om nu...

Men vet ni vad? Jag har en där nu som faktiskt får mig att känna att jag klarar en till rep. En som får mig att känna "ett till set, det känns omöjligt, men fuck it - vi kan ett till set!"   Ett sms när jag är sjuk. Ett till imorgon igen, samma fråga och ett hjärta. En fråga om hur det går med nya kosten, hur det känns. Små justeringar i tekniken, små saker jag inte tänkt på ens. Många svar på många stories på insta. En passare som får mig att vilja mer. När jag gick över parallell denna gång var jag inte ensam. Egentligen kom han in jag var på en sådan där topp topp topp, men då hade jag en annan passare som jag trodde ville hålla min rygg... Men när det blev för tungt för mig tappade min han fokus och det var här min nye hoppade in och han räddar mig nu. Jag känner mig trygg. Jag vågar lägga på mig de där 140kg igen för jag vet att jag är stark och jag vet att min passare har fokus på mig när jag står där. Att känna vi istället för ensam är nytt göt mig, men det känns bara så bra och så ...tryggt.

Nu vågar jag böja igen och jag vågar öka. Ska bara bli av med min lunginflammation och viruset i tarmarna så BÖJER VI!

(I allt här använder jag massvis av metaforer blandat med de verkliga sakerna. Har en hel del fina budskap här och MASSA NYA HEMLISAR om mitt liv som jag inte kan/ får/ vill berätta än ... Så vill ni veta vad som pågår i mitt liv nu så får i läsa igen och kanske igen så kommer ni se att jag gömt mycket nyheter bland lärdomar, försök att vara vis och klok.. PUSS)

SPORTGALAN 2017

 

 

 

Ni kommer väl till Sportgalan i helgen?!

Jag kommer stå med Lohilo i deras bås båda dagarna som vanligt :)   MASSA proteinglass, kramar, dans, gött häng och skratt bjuds det på, as per usual. Sportgalan är ungefär som fitnessfestivalen, men nu i Göteborg och det är precis som FF rena drömmen, paradis för alla fitnessfrälsta! 

Hoppas vi ses där!!!

Nytt gym för gamla Maria

 

 

 

Jag bytte gym för säkert 2 månader sedan. No more Nordic Wellness. Jag har testat alla gym i Jönköping nu och det var helt rätt beslut. När jag kom till Cardio Club, som var sista gymmet kände jag en liten hopplöshet i mig. Jag ville träna, men jag ville inte vara på gym. Så har jag känt länge på Nordic. Jag älskar att träna och vill träna jämt, men jag mådde så dåligt av att vara på Nordic, Friskis, 24/7 och Junex m.m. Jag klarade inte av de obehagliga blickar jag får från män, sexistiska kommentarerna eller hur tjejer beter sig mot mig nu när jag inte längre är en svag planka. Jag gömde mig i XL-hoodies från mansavdelningen och försökte undvika all ögonkontakt. Jag ville ju bara få TRÄNA...

Dessa tjejer har jag aldrig pratat med, men de ger mig bitchblickar likt de tror jag är förmer. Nej, jag är tjejen som vill hålla uppe dörren åt dem och bli allas vän. På gymmet är jag en av de som försöker visa upp sig som MINST. Lever i hoodies...

Dessa män kanske tror jag blir glad av alla blickar, när de stirrar, följer mig med blicken när jag kör mina mark eller blir intresserad om jag hör att de finner mig "sexig" eller något... De har så jä'la fel. För ett år sedan var jag med om våldtäktsförsök så allt de gör är att få mig vilja springa ut från gymmet NU. Så igen, även om det är mitt i sommaren, jag har min hoodie på.

På Cardio Club fick jag träna ensam. Inga blickar. Tjejerna kom fram och ville prata, för de var imponerade och ville ha tips. Männen visade respekt, kanske fick blickar, men de var snälla, leende blickar. Ingen tävling bland tjejerna och inget objektifierande av männen. HERREMINGUD VAD JAG ÄLSKADE DETTA!!! Träningen blev så kul igen. Jag brast ut i gråt hela veckan där. Varenda pass. Jag bara grät och grät. Var så lycklig här. Allt i livet har efter det blivit så obeskrivligt fint igen. Träningen är ju inte bara en hobby - det är en stor del av vem jag är. Var inte jag ett tag där innan, men jag blev mig själv igen nu.

Efter 5 dagar vågade jag träna i linne och tights (på bilden har jag min pojkväns jätte-hoodie, men uppdragen bc progress pic, för den går till knäna, haha).  Då hände det. Två män ställde sig bakom mig när jag körde mark. De trodde inte jag hörde eller såg dem, men det gjorde jag. Jag kanske såg för "svensk" ut med, för de talade inte svenska när de sa det. Inte visste de att jag kan ett flertal språk.

"Fan vad snygg hon är i den vinkeln. Jag skulle sätta på den rumpan"

Det brast för mig... Jag släppte stången rakt ner i marken och vände mig om. Adrenalinattacken var enorm. Min blick måste varit hemsk, för de såg livrädda ut, de två vuxna männen. Jag tog lugnt ur hörlurarna och sa " Excusez-moi... Vous parlez francais?" Deras blickar var helt tomma. Sedan sa jag på svenska att om jag kan marklyfta deras vikt som en fjäder är jag mer man än de verkar vara och informerade snabbt om att jag överväger låta dem förlora gymkortet genom att tala med ägaren om detta. Männen sa inte ett ord, men tog sina saker och gick från gymmet. När de hade gått bröt jag ihop och grät. Under adrenalinet var jag livrädd och mitt minne spelade upp flashbacks från förra sommaren. Väntade mig inte det övhtg. Det bara kom som en small. En kille sprang fram till mig och pratade med mig. Han var skitarg över hur de betedde sig och ville kolla hur jag mådde nu. Det fick mig att bestämma mig för att vara kvar. På Nordic har jag varit med om värre och ingen säger något. Här fanns så många fina människor och alla (nästan iaf..) verkar bry sig om varandra. Det är inte tävling. Det är inte utseendefixering. De är där för att träna, för sig själva. Det känns så jäkla fint.

Nu tränar jag på Cardio Club. Det är inte bästa gymmet i Sverige och de har inte allt. Fast de har något det "bästa" gymmet här inte har ändå och det är värt mer för mig, iaf just nu. Jag kommer i min hoodie eller linne och ändå får jag träna mitt. Jag tränar tyngre än de flesta tjejer och ser verkligen inte ut som "vanliga träningstjejen" längre. Men jag är inte där för att se ut på något visst sätt och jag jämför mig inte ens med andra på gymmet. Jag är där för att träna och göra det jag älskar. Nu kan jag det.

FY FASEN VAD DET KÄNNS BRA.

 

Chokladbolls-nötsmör à la proteinberikad MUMS

 

  Ni  glömmer  väl  inte  kolla  in  min  andra  blogg ?  

Sveriges snabbast växande träningsportal


Näringsberäknade recept & allt du behöver veta om kost vid träning  -  THIS PAGE RIGHT HERE

 

 

 

Recept hit och dit här och där. Denna blogg kommer ju fr.o.m. nu bli alltmer privat, alltså handla mindre om recept och näringslära, träningslära och annat utbildande. Mer om mitt privata liv (vilket fortfarande är väldigt mycket fitness, träning, mat och nörderi men ni fattar :) ). Ska ju presentera Alex/ Tarzan med och äntligen också få med vem Danne/ min banane är, haha. Mina två favorit-människor här i världen!! Och det där med vem-är-svensk-projektet. De kommande 3 plåtningarna som är nu väldigt snart. Sportgalan såklart. Det där med att jag kanske ska tävla med. Att jag inte tränat på typ 2 veckor och fick avbryta all diet för jag skadade mig på gymmet, går på kryckor och mina smärtstillande har biverkning att man får väldiga ödem och jag gick upp 6kg på några daga pga de jäkla äckliga sakerna (FML). Sedan att min insta blev hackad ju (FFFFMMMMLLL). Några inlägg om min bakgrund jag tror kan hjälpa många med. Resan med Alex. Samt eventuell flytt.. Och de där erbjudanden med...

JAG HAR SÅ MYCKET ATT BERÄTTAAAAAAAAA

:)))))))))))))))))))))))))))))

 

Just det! Receptet på detta nötsmör (som jag råkade äta upp hela burken på 2.5 dl på en gång... MEN SÅÅÅÅ VÄRT) kommer i ett inlägg här snart och ännu mer snart på deffa.nu  Roliga är att alla i testpanelen sa att det faktiskt smakar CHOKLADBOLL men hade en grym touch av salt jordnötssmör och småbarnen valde tillslut mer av detta framför chokladbollssmeten. Jag testar helst alltid mina recept på barn för att få ärliga svar. Denna gång gick det långt över förväntan och jag förstår dem, verkligen. MUMS!!!

Vad händer med bloggen nu?

 

  En  ny  blogg  &  denna  kommer  då . . ?  

"Hej! Vi vill att du bloggar för oss"


Nya möjligheter för lilla Maria

 

Som jag skrev i förra inlägget kommer jag alltså börja blogga för Sveriges snabbast växande träningsportal deffa.nu. HUR KUL?! De hade nu letat bloggerska i 2 år och nu landade det på mig, det var jag som gav dem rätt feeling och de kände att jag var den rätta. Måste säga att jag knappt fattar själv att lilla jag kan få ett så stort, helt galet bra erbjudande. Jag vet att jag kämpar hårt, sliter med utbildning efter utbildning, jobbar hårdare än de flesta mot mina mål och senaste åren mer eller mindre dedikerat mitt liv till att nå dem (jag är den där vännen som fått boka in i almenackan att vi ska ses för mina dagar är så fulla och som svarar som snabbast efter en dag när du skriver). Mina vänner och föräldrar förstår att det går så bra för mig och att folk vill jobba med mig. 20 år med eget företag, scoutad modell, var färdigutbildad Lic. KTK redan vid 18, tvåspråkig, varit nära att dö men överlevt "som ett mirakel", har ett enormt kontaktnät med många inflytesrika människor runtom i världen och jag vet inte vad "slappa" eller ge upp är (du vet att om jag vill något så fixar jag det). Så omgivningen förstår... Det är jag som inte förstår. I mina ögon är jag ju ändå "bara lilla Maria"...

Svårt att hänga med nu när så mycket händer så snabbt. Jag är van att slita och ha strikta rutiner varje dag. Nu börjar allt ge resultat och det känns ...sjukt konstigt. Jättebra absolut, men också så ovant. Hade en fotograf som ringde i helgen och ville plåta en idé han tänkt på länge men agenturerna inte hade någon som gav samma känsla som han sökte. Också rätt wow.
När deffa.nu berättade om hur det kommer se ut nu och hur det kommer bli i framtiden med så blev jag helt ställd. I slutet av samtalet sa jag rent ut "men jag är bara lilla Maria..." och han svarade att han vet vem jag är och jag är den enda de ville ha.
Wow. Ja bara wow. Smälter fortfarande allt, haha.

Jag kommer fortsätta blogga här med. Detta är ju "min" blogg... Här jag skrev innan några av alla möjligheter jag fått hade startat. Eventuellt blir det lite mer privat här än innan och lite mindre mat och recept. Deffa.nu kommer bli mycket näringslära och recept nämligen. Även mycket träning. Här kommer nog vara träning i stor utsträckning med, iom att det är en så betydande del av mitt liv. Eventuellt mer modellande, privatliv och bilder här fr.o.m. Vi får se lite helt enkelt! Den kommer iaf vara kvar :)

KRAM

 

 

Eufori à la livet

  I  know  I  can  &  I  know  I  will  

motivation


KÄRA  ÄLSKADE  KROPP

 

 

 

Efter helgens cheat i lördags och pga jobb + plugg en helt oväntad (och inom mig ofrivillig) vilodag på söndagen var energinivåerna PÅ TOPP igår. Vaknade vid 06.05 och flög ur sängen. Satte på kaffe och när päronen vaknade strax efter satte jag på musik med. Jag var så on top! Sprang ner till gymmet direkt och cyklade 45 min, solade en stund och körde med foamrollers genom hela kroppen. Hann även smita in i bastun efter duschen med hårinpackning i. Lyxstart på veckan indeed!

I skolan kändes allt lika fint. Fokuset var 100% alla lektioner och allt fastnade (eidetiskt minne är kanske "fusk" men ändå). På lunchen sedan var hela skol-gymmet och salarna där lediga. Jag använde 30 min av den 40-min rasten till att dansa, non-stop, helt utan paus och fick ta 5 min bara till att få ner pulsen efter. Dans är som att springa. Fast med hela kroppen. Även styrka behövs.

Efter skolan gick jag till gymmet. Träffade en vän och knäppte varsin nocco medan jag mailade klienter. Därefter blev det ett benpass utan dess like!! PB I ALLA ÖVNINGAR!!! Skojar inte!! Gått ner 4 kg men ökat tydligt i styrka och kroppsmätningen visade att jag ökat i muskelmassa men tappat rejält i fett. Jag som var rädd att tappa muskler iom dieten nu... Detta kändes så galet himla fint. Fortfarande 10 x 10 i alla övningar och kör samma övningar. Dock nu med högre vikter. UNDERBART!!!

När passet var klart var jag dötrött, men kände ändå att något fanns kvar. Jag kunde stå och gå utan problem. Så ville jag inte känna. Det är nu folk brukar gå och byta om. Jag är värre PT mot mig själv än folk är vana vid att se PT's vara på läskiga klipp på insta och youtube typ, haha. Jag vet det som de PT's vet - det är psyket som ger upp innan kroppen. Inget värt att ha kommer från att ge upp eller stanna i comfort zones. Jag komma längre än de flesta så då måste jag jobba för det med. I can &I will.

Gick in till omklädningsrummet, fyllde 2 liters-dunken igen och grabbade min proteinbar, höjde musiken i öronen och tänkte på det där som motiverar mig. Min energi ökade galet igen och jag cyklade på tyngsta belastningen i 1 timme. Det som gav mest energi var känslan jag får av det där som motiverar mig. Känner mig likt ostoppbar då... Vad det är mer exakt kan vi ta en annan gång. Det är nämligen samma sak som fick mig att bli frisk och fri, överleva mer än vad som borde vara möjligt och bli såhär hög på livet som jag är. Det är rätt mörkt för den som inte förstår, men de som gör inser hur fantastiskt vackert det är.

 

Dagar som dessa slutar oftast med att jag gråter. Jag gråter av lycka och kärlek till livet. 
Att vara hög innebär också att du varit låg. De som varit högast har också varit lågast. Jag är idag högre än folk förstår. Så ja, jag gråter ofta. 99% av gångerna jag gråter idag är för att jag känner så mycket positivt att jag inte kan hantera det. Mina vänner vet, min familj likaså och alla de jag älskar, att min kropp håller inte inne det den känner. Tårar, skratt, kramar, ord, blickar... Jag kan inte ljuga med mina känslor. Oftast smittar det av sig. Om jag är lycklig som nu brukar de omkring mig må bättre. Älskar det.

Igår var en sådan dag där det lyste ur mig hur jag kände. Fick höra av 5 stycken att det gjorde dem må bra när dem nu innan hade haft en dålig dag tills dess och även en helt okänd person kom fram bara för att säga tack. DET motiverar mig också - kärlek <3

Missären 2016

 

  Vuxit  på  insidan  &  utsidan  det  senaste  

när allt går fel - gör rätt


Planen var något helt annat...

 

 

 

Hösten 2016. Planen var diet, börja jobba helger, skaffa bra rutiner, äta nyttigt, träna mycket och jag hade SÅ många mål.
Det blev inte alls som tänkt. Som ni ser blev det inte alls som tänkt nej. 67 kg tung blev jag istället för fortsatte neråt vid 63 kg som jag var på när dieten föll. Skulle ner till 55 kg. Skulle tappa 8 kg men gick istället upp 4 kg. För jag orkade inte bry mig om något med mig själv eller mitt liv. Tröståt och körde bara tungt på gymmet, ingen cardio eller struktur ens.

Hösten 2016. Allt som inte skulle hända i en bra värld hände då. Känsliga läsare varnas nu (jag hade inte kunnat läsa detta i höstas)

Började med att en vän som haft cancer fick tillbaka den. Senare blev det bra men precis innan jul kom ännu en våg...
En av familjens närmsta vänner fick hjärtattack. Han överlevde, men det var precis.
Två av mina närmsta vänner började fundera på självmord och jag förstod att de var 100% seriösa.
Jag började tänka på mina självmordsförsök och fick flashbacks (läs nedan).
En i min parallellklass tog sedan klivet... Han tog sitt liv helt plötsligt och allt blev kaos.
Jag var som en psykolog till vänner som nu mindes föräldrars, vänners och egna försök till självmord. 
En av mina närmsta vänner blev misshandlad och åkte in på akuten.
Min bästis har mått extremt dåligt och när han mår dåligt mår jag minst lika dåligt.

 

Jag var ju på diet. Det började bra. Jag tränade bra, hade struktur på allt i livet, pluggade på heltid, jobbade extra, maten var uträknad och allt såg sådär superbra ut utifrån. Men ju mer som hände under hösten ju mer dog jag inuti och orkade ingenting.
Inuti var jag tillslut helt tom. Kände ingenting alls. Inte arg, glad, ledsen eller något. Bara helt och hållet tom. Precis som jag gjorde då när jag var döende sjuk. Att inte känna något och bli tom är en försvarsmekanism.
Jag gjorde allt för att hålla allt samman, "måste" göra det tänkte jag. Pressade mig själv till att inte vara svag. Fast det är inte svagt att må dåligt. Jag vet ju det. Jag vet det när det gäller alla utom mig själv. Ville vara stark åt alla andra, deras ljus...

När en i pallellklassen sedan plötsligt tog självmord kraschade allt för mig. Jag hade kämpat för att hålla suicidala vänner vid liv och nu föll en ändå. Mitt eidetiska (fotografiska) minne spårade ur. I några månader såg jag minnesbilder från alla hemska saker jag varit med om i mitt liv. De kom i mina drömmar varje natt (mitt minne minns allt jag drömmer) och när jag var vaken kom flashbacks helt plötsligt och starkt om och om igen varje dag. Kunde sitta på gymmet och behöva springa ut helt plötsligt för jag såg framför mig något gammalt. Mitt minne är så starkt så jag ser inte nuet, bara det min hjärna återkallar i detalj. Svårt att förstå om man inte har denna väldigt ovanliga och speciella egenskap (kunna utnyttja lite mer av minnesdelen av hjärnan). 

 

Speciellt mindes jag när jag räddade en väg från självmord. Han försökte ta sitt liv framför mig. Jag minns slagen när han försökte komma loss. Minns lukten och mängderna blod. Minns min andra väns ord medan vi slogs för hans liv. Hennes ögon var isblå, helt tomma och vitan röd. Hennes hår var ljusblondt och rosa från blod. Hennes kläder sönder. Hans panik var obeskrivlig och jag minns hur jag höll fast honom helt lugnt och försökte få honom stilla, medan han skrek att han ville dö... Minns varenda detalj.
Han var lång och säkert en 70 kg. Jag är kort, 164 cm och vägde då kring 40 kg. Jag höll ändå fast honom. Adrenalinet forsade och jag var beredd att dö för honom. Det sista han sa innan han åkte in på akuten var "jag hatar dig Maria. Jag ville bara få DÖ".

Jag sov ca 2-4 timmar per natt och var alltid trött. Ena dagen åt jag kanske 1 mål på hela dagen, nästa 2 mål, tredje åt jag allt jag såg om inte mer, fjärde orkade jag bara dricka, femte var det bara bröd och till mellanmål en hel burk jordnötssmör osv...
Hade ingen aptit eller hunger, men jag är inte mer än människa. Kolhydrater är så jäkla belönande. Mat är största missbruket som finns och jag tröståt. Detta är vad de flesta gör. Nästintill alla antingen tröstäter eller svälter vid stress och starka känslor. Jag som kan så sjukt mycket om näringslära och kroppen, studerat detta i år, borde ju veta bättre. Eller hur? Fast nej. Jag vet bättre ja, men jag är inte mer än människa = gör som andra människor gör i extrema situationer. Det är (tyvärr) helt normalt beteende.

Visst orkade jag sjukt mycket mer på gymmet tack vare all mat, men det var typ det enda positiva jag hittade i mitt liv. Gjorde listor för att bli mer potsitiv, men allt som var positivt var bara just det. Se sig själv i spegeln var en stor plåga t.ex. Jag kände inte igen mig själv och även omgivning började undra vd som hänt. Svullen konstant, jag som alltid var smal var plötsligt mjuk, orkade inte bry mig om hår eller smink, klädde mig bara i stora kläder... All min fria tid var jag på gymmet eller hemma och grät i sängen där ingen såg. Här och nu var jag så borta inombords att jag knappt orkade prata med folk. Det var sjukt jobbigt. Fick ångest när någon skrev i DM på insta, på fb-chatten, skickade en snap eller smsade. Vara social var fruktansvärt tungt.

Tillslut stod jag där och grät när en paralellklasskompis blev kär i mig och jag var tvungen att berätta att jag har en annan redan. Jag grät för jag var så hemsk människa för det... Grät när min bästis inte svarade i mobilen. Grät när jag glömde jag fick 2 fel på ett stort prov. Grät när jag inte orkade exakt samma vikt som förra setet i ett set till... Allt var så tomt.

Sedan kom nyår och mitt löfte skulle vara att bli hög på livet igen, oavsett vad som krävs att göra och i tid. Men nyår råkade bli bästa tiden 2016 och sådan sjuk underbar start på 2017. Allt vände dessa dagar. Sedan dess har jag sakta kommit tillbaka. Sakta men säkert faller allt på plats. Vikten tickar neråt igen. Skolan känns bra. Jobbet går bra. Mina vänner är gladare. De som blev sjuka är friska eller iaf nära till det. Mina flashbacks är färre. Jag kan sova 5-9 tim varje natt. Jag äter regelbundet och enligt mitt kostschema jag fixat och det känns superduper fint bra. Träningen är rolig och går framåt. Jag började må så så så så mycket bättre igen och nu, 20 januari är jag äntligen tillbaka till att vara lycklig. Jag känner mig ärligt hög på livet igen. Ett år av depp och drygt halvår av extremt depp senare är jag tillbaka till att känna mig som jag igen - High on life. Äntligen är jag tillbaka <3

Nyttig Smulpaj - healthy apple crumble

  An  apple  (pie)  a  day  keeps  the  doctor  away  

- vegan - paleo - gluten free - sugar free -


Flawless taste & all healthy apple crumble

. : ÄPPELPAJ : . 

 

 

Det gamla talesättet att ett äpple om dagen är bra för magen må inte vara helt sant och det kommer inte hålla doktorn borta, för ett äpple i sig gör inte så mycket. 
Det är ju helheten som gör det! Ät hälsosamt, träna, rör på dig utöver det, stressa lagom, sov bra osv.... Äpplen kan vara en del av det första - äta hälsosamt! För de är ju inte bara väldigt goda, utan innehåller många bra ämnen för oss och är en naturlig bot mot dålig andedräkt.

Idag får ni tips på en helt nyttig smulpaj som är så god att alla tog för givet att det var en "vanlig" äppelpaj dränkt i socker, smör och mjöl. Men icke icke! Detta är resultatet av en hel del experimenterande i köket för att få en lika god som hälsosam paj, och denna är 100% nyttig till innehållet så ni förstår att den också blev god då ;) 

I denna paj hittar ni bara nyttiga ingredienser. Smöret är bytt mot kokosolja som är 100% fett och endast av hälsosam typ, grynen kan väljas mellan havre eller dinkel och innehåller bl.a. mycket fibrer som är bra för magen och lignaner som är skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, kanel dämpar sötsug och håller blodsockret jämnt, äkta vaniljpulver är helt enkelt ren vanilj i pulverform och är otroligt rik på antioxidanter, samt honung som innehåller de snälla bakterier som vi behöver.

Om ni serverar med kvarg, keso eller protein-sås (vaniljprotein, gärna kasein, blandat med bara liiite vätska) så kan detta även fungera som mellanmål. Tänk då kanske 1 del paj och 2 delar kvarg, för ett balanserat mål. Vill ni ha till fika eller efterrätt och vill fortsätta på hälsotänket så kan Lohilo (proteinglassen) bli sjukt gott till! Jag åt kvarg med vaniljprotein blandat i och åt pajen till det. Det ska vara gott, roligt och njutfyllt att äta hälsosamt och likaså att vara på det! 
Är du vegan eller äter paleolitiskt så kan du göra vaniljsås på veganskt protein med vaniljsmak eller kanske en nice cream på frysta bananer? 

På bilden hade jag glass men inte vegansk ("jag" iom att de andra hade vaniljvisp, usch, haha) proteinglass med kokossmak. Lohilo såklart! Iom att jag är onseason igen ("deffar") så försöker jag hålla maten extra proteinrik nu, även vid frimål/ cheatmeals som detta var. Fast helt ärligt, jag väljer 100% Lohilo framför "vanlig" av alla gånger ändå ju, hahaha. Såååå mums!

Scrolla ner för näringsvärdet per portion!

 

 

Ingredienser, 8 port:
6 äpplen (ca 1 kg, helst svenska)
3 1/2 dl gryn (150g, glutenfria eller dinkel är godast)
1/2 tsk + 1/2 tsk kanel
1 tsk äkta vaniljpulver
3 msk flytande sötning (fibersirap, agave eller honung)
45g kokosolja 
valfritt: 50g mandlar, kokos eller solrosfrön

How to:
Sätt ugnen på 160 C / 315 F.
Skölj och skär äpplena i klyftor och blanda med 1/2 tsk kanel. Lägg sedan in en ugnsfastform.
Gör sedan smuldegen genom att blanda resterande ingredienser i en bunke med händerna alt. i en matberedare.
Fördela smuldegen jämnt över alla äppelbitar i formen och ställ sedan in i ugnen tills gyllenbrun, ca 30 min.
Ta ut och NJUT!

 

Nutrition value, per port (utan 50g nötter, med fibersirap):
188 kcal
  3g protein  = 7%
28g kolhydrater =62 %
  6g fett = 31%

Nutrition value, per port (med 50g nötter, med honung):
210 kcal
  3g protein  = 6%
33g kolhydrater = 66%
  6g fett = 28%

10 facts about me

 

 

Mest använda emoji: den som skrattar så den gråter!

Mest använda uttryck: "JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖR"   (som i att "omg det här är för kul!" eller bara är väldigt över-dramatisk....)

Jag kunde leva på: mörk choklad, nybakat surdegsbröd och sedan iskalla sharon/ persimmon med crunchy jordnötssmör.

Kan inte leva utan: kaffe, att dansa, träna eller mänsklig kontakt (bli rörd vid, röra på andra, kramar osv).

Om jag var en man för en dag skulle jag... Stå upp och kissa, gå runt utan tröja och känna friheten utan bh och äta sådär sjukt mycket som en fitness-freak-man kan äta!

Vägt som mest/ minst på samma längd: 34 och 75 kg. Överviktig med knappt några muskler och mycket fett på 75, mager à la bokstavligt talat skinn och ben på 34 och idag mycket muskler men väldigt lite fett på 63 och ska ner till 55-58 kg.

Dold talang: jag kan göra sådan där extrem limbo som de gjorde i Matrix. Gå ner bakåt så jag typ ligger utmed golvet precis, ovanför det, stå så och sedan upp igen. Ryggen och knäna hatar det, men det är ju fett coolt!

Något jag hatar... Är när folk lägger sig i min träning. Allt jag gör är av en anledning och jag vill inte diskutera med andra om det. Vill jag köra 10 reps så gör jag det. Vill jag köra 8 övningar när du kör 3 så gör jag det. Vill du diskutera träning med mig får du ha belägg för det du säger, för jag stör mig grymt på broscience och att folk ser ner på en för man är tjej och ung. Vissa unga tjejer har både utbildning och jävlaranama att lära sig mycket snabbt! Så kom inte och säg att hon gör fel om du inte ens vet hur muskeln fungerar.

Jag är rädd för... Att inte kunna sova, kräkas, tomten och bli lämnad. Har förlorat ett flertal vänner pga självmord och blivit "lämnad" av folk jag älskat så många gånger att jag i tonåren var rädd för att skaffa vänner, för jag var hellre ensam än blev så ledsen igen. Kräkfobi och tomte-rädsla har jag alltid haft. Rädd för att inte kunna sova är skitjobbigt... Spenderar ca 2 timmar i sängen varje kväll med att försöka somna. Haft sömnsvårigheter sedan tonåren och ett tag var de så svåra att jag inte kunde fungera normalt. Sedan dess tar jag sömnmedicin, men är ändå alltid rädd att inte kunna somna och må skit näsa dag.

Om jag kunde spola tillbaks tiden skulle jag... Leva alla dagar två gånger. Första dagen normalt och andra dagen lite mer i bakgrunden och studera allt som händer för att kunna njuta av varje detalj.

En sida av mig folk inte vet om... Är att jag gör galna saker i sömnen. GALNA! Skallat min bror, haft lussetåg, intervjuat en kompis, slagit ner min pappa, gömt mitt täcke och sprungit och snott en annans, ätit mer än på en hel dag m.m... Vaknar ofta med tuggummi i munnen av eller nya blåmärken. Av någon anledning kan jag balla ur i sömnen, haha.

Fast tjejer är också människor...

 

Borde du lyfta så tungt?

Lyssna på mig gumman, jag vet...

Det är bara för du är snygg tjej, allt är enklare för er.

Hur kan du lyfta sådär? Du är ju tjej!

Vem är din PT? Han förtjänar sjuk cred asså!

 

 

Jag lyfter endast så tungt som jag kan klara av att lyfta med helt rätt teknik i så många reps och set jag ska.
Jag lyssnar på dig... Och har förklarat för dig flera gånger om varför jag har rätt, för det där läst på insta/ bloggar/ youtube är inte alltid sant. Du måste förstå kroppen för att kunna göra rätt. Jag har pluggat på rejält och utbildat mig. Inget jag gör är slump.
Just för att inget är slump och jag har så mycket utbildning så kan jag lyfta så tungt. Jag vet vad jag gör och vad jag är kapabel till. Sedan har jag även tränat 6-7 dagar i veckan i 2 år så det är klart de två sakerna ihop gör att jag blir skitstark!
Min PT är ingen han. Det är en hon. Hon är jag. Jag är min egna PT och jag håller stenkoll på allt jag gör. För jag kan, jag är supernördig, och för att jag ger det mitt allt. Min passion är detta och min kropps utveckling, min fysik, styrka och mående är mina bevis på att jag gör rätt. Jag kan göra fel också, men då säger jag det med. Men i flesta fall har jag haft rätt ändå. 

 

Jag är inte perfekt och visst har jag fel ibland. MEN det beror inte på att jag är ung eller att jag är en kvinna.
Ja, jag är en ung kvinna på ett gym. Du är en man, äldre än jag. Detta betyder inget inom kunskap eller vilja. Jag sliter, kämpar och gör så sjukt mycket mer än du ser. Jag är en kvinna och du en man. Vi är två människor. Inget mer. Så behandla mig som en människa, tack. Tala till mig som en människa, lyssna på mig och se mig som en människa, precis som alla andra. Jag är galet trött på att pojkar ser ner på mig eller tar mig som sämre och malplacerad för att jag är ung och tjej. 

Why Spirulina? NYÅRSLÖFTE


  Ett  nyårslöfte  från  mig  till  mig  

wellbeing


Tillbaka till HighOnLife

 

 

Har du satt nyårslöfte än?

Jag har några jag tänker på, men en jag redan bestämt är att göra allt för att komma tillbaka till mig själv, min känsla, att vara hög på livet. Hösten 2016 har varit värsta tiden i mitt liv sedan jag hade psykisk ohälsa med depression och äs. Så mycket negativt att jag inte vet var man ska börja...  MEN. NU. ÄR. DET. SLUT.   Jag vill och ska ta mig tillbaka till my high on life life again. Känner på mig att det är på g och jag ska inte stoppa det. Så från och med nu ska jag ha det som mitt mål. 

En sak jag ska börja med är att ta hand om mig själv mer. Det senaste halvåret har min fokus varit att ta hand om alla andra. Råkade glömma mig själv totalt på vägen. Nu ska jag vara lite självisk och tänka på mig själv, göra allt för att må som bäst på alla sätt. Det första jag ska ta tag i är min kost. Välmående startar innifrån! Ät bra och du kommer må bra :)

Sedan några veckor har jag börjat dricka/ äta spirulina varje dag. Har aldrig höga förväntningar när jag testar något, men spirulina överaskar mig varje gång (detta är andra gånger jag kör med det dagligen). Min är från  Weight World  och är 100% ekologiskt spirulina. Efter någon vecka eller två är jag fast. Då kommer resultaten som mest. Redan efter någon dag brukar jag känna skillnader, men efter någon vecka är det starkare :)     

PERFEKT TILL EFTER NYÅR!!   
Om du vill gå ner i vikt, detoxa eller "bara" må bättre i en hälsosammare kropp så skulle jag rekommendera spirulina.
Jag hittar min HÄR och använder bara den. Recept med spirulina kommer snart med! Nedan kommer mer info om det. 

 

 

Kort om varför spirulinan kallas "mirakelpulver" och är en riktig superfood;

  • Spirulina är 100% naturligt och veganskt, ändå innehåller det ca 60% protein.
    Inte nog med det innehåller den samtliga 18 essentiella aminosyror (EAA).
  • Om du har problem med PMS så kan spriulinan hjälpa dig med. GLA, en omega-6-fettsyra som finns häri, kan för vissa mildra PMS. Detta för att GLA kan balansera hormonerna
  • 3 gånger mer betakaroten än i morötter, 30 gånger mer kalcium än i mjölk och rikt på b-vitaminer (B12, B1, B2 och B6).

  • Väldigt järnrik - och järn är en av våra vanligaste brister!

  • Väldigt liten mängd behövs för att få i sig väldigt mycket näring = riktig superfood.
    Också därför räcker en påse väldigt länge = ekonomiskt.

Det rekommenderade är att du tar spirulina 2 gånger om dagen, ex. en sked på morgonen och en senare på dagen. Jag skulle rekommendera att du tar den andra direkt efter träningen. Kör du 2 pass så är det perfekt att passa in em sked efter varje!

Oavsett hur du vill ta det och hur ofta så bör du ta det försiktigt i början. Eftersom det verkar avgiftande får många en mindre abstinensreaktion i början, som illamående och huvudvärk. Börja med en halv sked och öka gradvis. Är du dock hard core och vill testa så kan du ta mer direkt. Jag började med en sked direkt och det gick bra för mig :) 

 

Helt ärligt. Ni vet att jag aldrig ljuger eller förskönar saker, jag är ärlig mot er och ska fortsätta med det. Näringen i spirulina är helt fantastisk, men det finns en nackdel - smaken. Spirulina är riktigt, riktigt äckligt... Mina föräldrar fick kväljningar och mina vänner klarade knappt av att smaka. Så man om man inte är riktigt tuff så är det bäst att blanda ut i något!
Jag brukar ha det i smoothies, juicer eller framförallt i kvarg med vaniljprotein. Då blir det faktiskt gott :)  Mild spirulina-smak är gott och påminner lite om spenat då. Även en shot med typ 0.5 - 1 dl citron och 1 tsk spirulina funkar!

Helt ärligt igen - allt med smaken är SÅ VÄRT.
Läser man på och inser vad pulvret innehåller så är det värt smaken helt och hållet. Speciellt om du nu blandar ut det med något, som sagt, så det inte smakar äckligt längre iofs..

 

Under hela min offseason drack jag 10 - 20g spirulina VARJE DAG. Efter varenda pass (tränar alltid 6-7 dagar/ vecka) shot'ade jag 0.5 - 1 dl färskpressad citron + 10 - 20g spirulina + 1 skopa citron bcaa. Slutade sedan när en påse tog slut och det var kanske dumt.. För nu när jag börjat igen så märker jag efter någon vecka att jag mår bättre och orkar mer. I can never stress enough the importance of wellbeing and health... Att må bra är det bästa som finns, så ta hand om dig!

 

FRIYAAAAAAY

My biggest MISTAKE on diet

  Dröm  om  framtiden  &  vad  du  innerst  inne  vill  

men kom ihåg att vakna


Det är när du är vaken du kan göra dem verklighet

 

 

 

 

Hej fina!

Ni kommer väl ihåg att sova ordentligt? Det är PRECIS lika viktigt som att äta och träna, oavsett vad du är ute efter och vill.
Jag har varit lite dum och försummat sömnen under dieten... Idag börjar 5:e veckan (tiden går så himla fort nu!) och jag märkte förra veckan hur galet trött jag var varje morgon och var svimfärdig vissa dagar. Jag undrade varför, men eftersom jag är så hård mot mig själv ibland tänkte jag bara bita ihop. När jag råkade försova mig tre gånger förra veckan och märkte hur sjuuuukt mycket gladare, piggare, mindre hungrig och all svimfärdighet försvann insåg jag att felet var rätt enkelt: jag sov för lite!

I helgen gjorde jag ett avbrott från allt... Tog två dagar att koppla bort jobb och skola helt, stängde av chattfunktioner på alla sociala medier, tog en hel dag (HEL DAG!!!) att äta vad jag ville och tillät mig att bara göra precis det jag ville på gymmet.

Det. Var. Så. Skönt.

Det skönaste var att stänga av alla chatter! På gymmet blev det 2 bendagar på raken och sammanlagt 7 timmar dans. Sov typ 10 timmar 3 nätter på raken där med. FY FASEN VAD SKÖNT. Jag behövde precis detta, just precis nu.

Nu har jag satt upp ett nytt sätt att fortsätta ifrån nu på dieten:

  • Minst 8 timmar sömn per natt.
    Även om jag är vaken mindre tid då så blir det mer kvalité på den vakna tiden = lättare och bättre diet, minskad aptit, reglerad hunger, mer energi, klarare tankar, bättre träning och gladare själ!
  • 1 frimål i veckan.
    Jag är en allt-eller-inget-person. Får jag en fridag går jag all-in och det blir lätt för mycket, "kanske ångrar mig annars" och "måste passa på"..  Har jag ingen alls så kan jag följa schemat slaviskt varenda dag utan problem. Så ett mål är bäst för mig!

  • Inga fler tidiga morgnar och sena kvällar.
    Cardion ska nu köras 30 intensiva minuter på lunchrasten och sedan 1 timmes lugn cardio av att gå hem från gymmet på kvällen. Att gå hem i det svarta mörkret, utmed vattnet och höra vågorna är fantastisk mindfulness! Jag sover så så så så mycket bättre av att sluta dagen med det och jag är övhtg mer harmonisk. Och på kvällen - phone OFF.

  • Helger är frizon.
    Jag får träna vad jag vill, hur mycket jag vill eller vila helt på helger. Kommer bli minst 5-6 timmar dans varje helg vet jag ju, men utöver det är det HELT fritt. Vill jag dansa mer får jag det. Vill jag inte göra ett skit mer får jag det.

  • Stretcha mer.
    Jag stretchade supermycket innan men slutade pga tidsbrist nu på dieten... Det har påverkat träningen negativt och dansen likaså + återhämtningen är sämre. Om en vecka eller två ska jag kunna stå upp i spagat igen

 

 

Från och med imon är det VECKA 5 på diet och bara en månad till nästa plåtning. Jag är stolt över mig själv som kämpat så hårt och bra såhär långt. Alltid med ett leende, positiv inställning och med kärlek för allt. Precis så ska jag fortsätta!
Misstagen jag gjort lär jag mig av och bättrar till framtiden nu :) 

 

Bring SportsWear

 

  Om  du  fixar  det  här  så  får  du  det  där  

goalchaser


Når man mål så får man fira

 

 

 

Navy blue. Det är min top 3 i favoritfärg. Såg för ett tag sedan att Alexandra Brings klädmärke då skulle få in ett set med marinblå tights och matchande top. Då jag varit dålig på att unna mig saker övhtg hela mitt liv tänkte jag att det är dags att sluta vara så hård mot sig själv och uppmuntra allt positivt man gör. Så bestämde att jag skulle sätts upp delmål nu och när jag når dem får jag unna mig saker. Första delmålet var att gå ned 5kg och köra tyngsta möjliga på benpressen utan problem. Då skulle jag få unna mig det fina settet från BSW! Som jag såg fram emot det!!

Med det sagt... Här är mitt nya set från BSW som jag är helt förälskad i.