High On Life

Kategori: Resor

"Meet me in Paris"



  "Let's  meet  up  in  Paris"  

...så jag ska dansa med en världskändis?

 

"I didn't mean to tag you" (but I'm so glad I did)

 

 

 

Tror jag grät i en halvtimme innan jag kunde prata. Grät bort allt smink jag spenderat en timme på att fixa, då jag precis skulle ut med en vän. Grät av en sådan lycka jag inte känt sedan dagen jag för första gången kände mig glad på riktigt efter att ha slutat med antidepressiva och insåg att jag var fri från allt. Härom veckan var jag den lyckligaste personen i denna värld för en stund.

Jag måste varje dag läsa meddelanden igen för att inse att detta inte är en dröm. 
Detta är en dröm jag haft så länge jag kan minnas, och som ni vet har jag fotografiskt (eidetiskt) minne, så jag glömmer inte.
Detta kan vara en ny start på mitt liv, en vändning som ändrar allt, eller i "värsta fall" bara är en extrem upplevelse som inte lyckas gå hela vägen och jag åker hem till samma liv jag lämnade, men har en erfarenhet jag längtat efter hela mitt liv.

Vad är det som hänt undrar ni nog nu...
Jag är smått känd för att ha ett galet liv där det konstant händer saker som folk säger inte ska hända. Ni som följt min blogg länge vet också detta. Jag älskar det. Det där att mitt liv inte är som någon annans. En brutal bergochdalbana med upplevelser konstant och jag lyckas alltid hamna i de konstigaste situationerna (som att hänga på Eurovisions-förfest med alla kändisarna för att jag råkade äta glass på rätt ställe mitt i natten hahahah).
Vad det är som hänt ska jag nu berätta...

En vän till mig och ville göra en dansvideo med mig. Vi övade länge under förra året, jag tror vi höll på både hela våren och sommaren med att bara öva in den där koreografin. Dansen var en skitcool och stilen var EXAKT som min stil! Vi hade alltså hittat en man som rörde sig som jag. En man som vi häpnades över skulle kunna varit jag i mansform gällande dans. Ens personliga dansstil är ju helt individuell. Jag som lever för dansen och levt i dansvärlden sedan barnsben vet detta och alla ni som dansar av kärlek, som är i dansvärlden med er själ - ni ser också detta. Det är småsaker i rörelser. Det är som skrivstil! Även om vi alla skriver samma ord så ser det olika ut för vi rör pennan på olika sätt och detta sätt syns alltid. Även om vi skriver av och försöker få det att bli en kopia så syns det så gott som alltid igenom. Samma sak är det med din dansstil.
Fatta att vi nu hittat en kändis, en man som har flera hundra tusen följare på instagram, är bakgrundsdansare till Taylor Swift och åker världen runt just nu för att lära ut dans... Att HAN rör sig som jag när jag låter min energi flöda ut.

Vi valde en av hans koreografier och kollade på den om och om och om igen för att lära oss stegen. Tog galet lång tid iom att vi inte hade en tutorial hahaha. Vi lånade salar på gym och blev frustrerade konstant, men vi fortsatte öva och öva ändå.

Tyvärr kom saker i vägen och det blev ingen video för oss tillslut. Vi bestämde oss för att ta upp det igen när båda hade tid och mådde bra igen (anledningen till att jag varit borta från bloggen var ju att jag höll på att gå ner i depression igen under vintern och ja, iom hur illa jag mådde så orkade jag ett tag inte ens gå upp ur sängen på flera veckor). 
Så i sommar tänkte vi, då kanske vi kan ta upp allt igen. Tills dess ska vi komma tillbaka till att må sådär superbra igen.

En kväll hittade jag den gamla videon igen och kände hur det värmde inombords när jag tittade på den. Så jag fick ett infall att lägga ut den på story på instagram. Skulle bara lägga ut den och inget mer... Men idioten Maria här råkar tagga dansaren i videon... Taggar han i alla videos jag lade upp på dansen av misstag... FRÅGA INTE HUR. 

...och han svarar mig i DM.

Mannen med alla dessa hundratusentals följare fick för sig att kolla DM-meddelande-förfrågningar just precis då och jag råkar vara i topp. Han gillade vad han såg och skrev. MIN PANIK VAR UTOM KONTROLL JUST NU!!!!!    Springer ut till pappa och skriker "jaaaaag dööööööör" varpå pappa sitter med den konstigaste min jag nog sett hittills. "JAG FUCKING DÖÖÖÖÖR" skriker jag igen. Pappa lugnar mig och får mig att svara så casual att jag nog måste framstått som den coolaste tjejen på denna planet... För han svarar igen helt lugnt och sättet han skrev ändrades. En stund senare sitter jag på marken (jag älskar golv ja) och har en konversation med en stor idol för mig sedan över ett år tillbaka nu. En idol som lever det livet jag drömt om sedan barnsben.

Fråga mig inte hur, för det kom helt naturligt, men vi pratade som om ingenting. Det kändes rent ut naturligt, så jag märkte inte ens när nervositeten försvann och vi gick från fan och idol till bara två människor som snackade som vadsom. Han bad om tips när han såg att jag var PT, jag berättade om min dröm att komma in på Balettakademien, han skämtade om något, jag skrattade... Det flöt på så bra. Fick en så stark påminnelse igen om att vi alla ändå bara är människor. Tror det var det han gillade med, att jag behandlade honom som en människa som jag och inte en idol/ kändis/ mer än andra blabla utan en person, en människa. 

Vi snackade mycket om dans. Jag var, nej ÄR, fortfarande helt ställd inför hur lika våra stilar är. Trodde aldrig jag skulle se någon med samma annorlunda stil och djupa, mörka men lätta, kraftiga, stenhårt clean men mjuka stil som jag. Men så fanns det någon med samma. Någon som också är en man. Det är bara... Wow.

Han berättade om hur han just nu övar för att han ska vara med på Taylor Swifts turné. Dock innan det nu så ska han på egen turné för att lära ut dans. Han berättade om vilka platser han ska till och nämnde min favoritstad - Paris. Jag skämtade om att jag kan franska och det blev ett skämt som tog en vändning jag inte väntade på...

"Let's meet up! Come meet me in Paris :)"

Trodde han skämtade men nej. Han vill dansa med mig. Han vill se vad jag går för. Om jag är tillräckligt bra så "kan du komma och dansa med mig/ oss i LA sedan", men han måste se om jag har vad som krävs först... Det var här och nu jag grät utan kontroll hemma i vardagsrummet med mobilen framför mig. Jag sa nej för jag är för dålig, men han sa jo - du kan och jag vill se det.
De betalar mitt bonde, de står också för typ allt utom mitt flyg. "...so maybe you can come dance in LA". Jag vet ju var i LA detta är. Det är den där dansskolan jag har en fil sparad på insta med bara klasser därifrån. Där mina största dansidoler sedan start och de som kommit till senare dansar: Matt Steffanina, Jade Chynoweth, Zachary Venegas och Brian Friedman.

Ja de och han då; Jake Kodish.

 

Efter att han skrev det har jag gått som på moln. Om ni bara visste hur mycket jag slitit extra nu... Dieten är hårdare för let's face it - dans ser bättre ut på en kropp som är hårdare. Man får tycka vad man vill om det men vill du leva på dans så måste du inse att det är en sjuk bransch först och försöker du undgå det så kommer du få en rejäl käftsmäll när allt blir på största allvar. Jag dansar just nu minst en timme varje dag. På helgerna blir det mer, så snittar väl på 2 timmar om dagen över veckan. Jag tränar på ett helt annat sätt med, har lagt till massa cardio och stabiliseringsövningar för coren. Stor skillnad med är att jag stretchar ungefär en timme om dagen och stretchar sådär så det ska märkas skillnad från dag till morgondag. Tänker göra allt fram tills denna resa för att kunna ha en chans och kunna imponera. Det kan vara så att detta är en ny start på ett galet äventyr i livet, men större risk är det ju att det inte blir så, så jag ska göra allt jag kan för att detta blir något inte bara bra, utan kanske början på en levande dröm.

 

Add me on snapchat!

 

  " jaghetermaria "  

I'm now on snapchat!

Follow me for my fitness, what I really eat, "behind the scenes" and a sneak into my everyday life (my highonlife-life).


... one of those highonlife-no makeup-just me-moments on snapchat,
just trying to share my bliss.

 

Hej alla fina följare! Hur mår ni idag? :) 
Kort inlägg bara för att uppdatera er som inte hunnit se det på instagram ännu  ( @ehrligton ), nämligen att  JAG FINNS NU PÅ SNAPCHAT!

Adda mig på "jaghetermaria"  så får ni följa mig i mitt liv mer ingående. Mer om vad jag faktiskt äter (vilket är sjuuuuukt mycket mer än vad som visas på insta såklart haha),  min träning, kanske lite dans (kärleken för street börjar komma tillbaka big time!!),   "bakom kulisserna" när jag experimenterar i köket, min vardag som PT och kostrådgivare och hälsoinformatör m.m!

 

Psst - det går endast att följa min mystory, inte chatta med mig.
Vill ni chatta eller komma i kontakt med mig så skriv på instagram, här eller på min mail! 

 

The best place in Sweden

 


  Love  This  City  

- on - the - road - again -


 

Stockholm i mitt hjärta

Hemma igen!

Hej sötnosar!

Förlåt för min dåliga uppdatering det senaste... Var som sagt i Prag i knappt en vecka och hade inte tillgång till internet. Kunde letat upp något modernt fik i city eller internetcafé för att kunna uppdatera bloggen eller insta, svara på alla (32!) mejl och (17) snapchat m.m... Valde ändå att inte göra det, för jag ville vara så mycket som möjligt med min familj och testa att vara utan stressen över att en "måste" vara tillgänglig 24/7. Det var ju ändå bara knappt en vecka tänkte jag.
Inte kul för en som varit starkt mobilberoende (har blivit mycket bättre nu! haha) och har jobb, plugg, vänner, blogg, insta m.m. att sköta på internet. Nyttigt däremot! Känns konstigt och såååå skönt att ha tillbaka internet nu. Inte lika lockande som innan resan ändå, så lite bra var det :) 

Ni ska få bättre uppdateringar på insta och här nu! Har ju en heeel del kul att berätta och visa er! Shopping, nya kläder, god mat, sockersöta små bebis-djur... Massa skojsigt ska det bli :)

Kram, kraaam

Prag - Traveling Again!

 

Back in Prague again â˜

...for the last time?

 

Nu är vi ännu en gång i Prag,
eller Praha som man säger här.

Här har jag varit 1 - 4 ggr/ år nu i över 6 års tid. Det var nämligen så lång tid sedan nu som min bror började sin utbildning till läkare här. På onsdag (imorgon) tar han examen... Känns obegripligt!  Tänk att det redan är 6,5 år sedan bror tog studenten och direkt flyttade till ett främmande land han inte visste något om eller ens kunde språket.
Det är lika lång tid sedan som jag gick från deprimerad till "riktigt gravt deprimerad med hög risk för suicid" och blev diagnostiserad med med äs... Lika lång tid som jag var allvarligt sjuk ("på dödsbädden") innan jag lyckades kämpa mig helt frisk och fri, lika lång tid har han pluggat för att kunna hjälpa alla som mår dåligt att må bra igen och slippa göra det av så mycket eget slit som jag tvingades (vården i Sverige är långt ifrån bra).  Min bror är en verklig superhjälpte
 â¤  Han har alltid varit det i mina ögon, men nu är han en mer på riktig med!

Imorgon är cermonin på morgonen och efter det ska vi "för-fira" lite med en fika. Blir kul att se var vi ska få plats... Det är blir nämligen 15 pers och lika många viljor. Brors flickvän och hennes familj är rätt små, och jag tar inte heller mycket plats. Men våra släktingar är tvärtom mycket stora och de flesta vi ser på fik här i Prag är i stil med släktingarna... Det blir en kul utmaning! haha

På torsdag kommer det riktiga firandet!  Då ska vi ut på en riktigt flott restaurang (bokat bord sedan veckor tillbaka!)  Bror och jag satt och kollade menyn nyss och har redan bestämt vad vi ska ha hahaha! De ska tydligen ha fått ett "finhets-pris" för en av sina efterrätter - acaí sorbet!  Jag vet att jag inte gillar sötsaker, men det där låter ändå himla lockande! Som tur är så vet jag ju också att det finns ett flertal i sällskapet med oss som inte slutar äta när de är mätta som gärna äter allt jag lämnar. Det är faktiskt något jag kan erkänna är lite uppskattat ändå. Att slänga mat känns hemskt och fel, så det är lite skönt därför. Men vet ju att dessa personer skulle må mycket(!!!) bättre av att inte göra det. Blandade känslor... Tröstande att de i så fall skulle få i sig något relativt nyttigt ändå! För jag älskar min släkt och vill att de ska må bra â˜º
Annars kan jag säkert dela med mamma? Hon är lite som jag och äter inte mycket sött. 

Nu ska familjen iväg till en indisk restaurang och äta. Jag stannar kvar i lägenheten och är superglad att ha matlådan i kylen! Indiskt har aldrig varit min grej.. Min mat är så mycket godare: grillad kyckling och en sallad med två nektariner,  smulad fetaost, avokado och färska grönsaker. Alla glada och nöjda! ðŸ˜

Upp