High On Life

Kategori: Progress Pics & Updates

Nutid & framtid

  Lev  i  nuet ,  minns  det  förflutna  &  dröm  om  framtiden  

glad själ


Mitt liv är inte perfekt, men jag älskar det ändå

 

 

Dagarna tickar framåt och det känns bättre för varje dag. Trodde det skulle vara jobbigare att dieta än det faktiskt är. Som sagt tidigare; det ska inte vara något som gör ont! Jag sover bättre nu än innan dietstart för två veckor sedan, har jämnare energi, är aningen tröttare och smått segare men är mer konstant i samma läge än att åka upp till helt hög och ner till tårögt trött som annars de flesta har det varje dag annars. Saknar couscous och bröd, men annars inget. Äter gott och orkar träna, så klagar inte!

Minus 4 kg visade vågen nu. Det är alltså 4 kg på 2 veckor! Mest vätska såhär i början som försvinner, men en del fett med såklart. Ska bli kul att se hur det fortsätter nu, för inte bara jag utan även omgivningen ser en positiv skillnad :)   Några dagar till FitnessFestivalen, 2 veckor till nästa plåtning och sedan en månad till plåtningen därpå. Bara att våga köra på hårt nu då!

Ha en fin söndag <3 

Bäste vän

 

my best friend

Du får mig att skratta lite hårdare, gråta lite mindre & le något så galet mycket mer...

 

 

Tror inte han läser min blogg, men jag har ingen aning. Bryr mig inte om det och spelar ingen roll om han läser detta någonsin. Jag "hyllar" inte honom eller försöker bevisa något för att jag vill få något för det. Jag tycker bara så sjukt mycket om honom och vill få säga det, min bäste vän och bror vald med hjärtat istället för via blod. Vill man att personen ska veta att man älskar den så ska man inte skriva det på sociala medier. Då ska man säga det till personen och visa det konstant, which I try my best to do.

Vi har båda tampats med psykisk ohälsa och haft våra riktigt mörka tider i livet. Det är skönt att kunna ha honom att prata med när det är jobbigt. Han lyssnar och gör det han kan för att hjälpa (även om det är sjukt irriterande att han tror han alltid vet bäst, haha). Han har ringt på natten och jag svarar. Vi har bråkat någon gång, men vi blir vänner igen samma dag, för man kan inte vara arg på någon man älskar då det skaver att veta att den andre tror man inte tycker om den lika mycket nu.

Det bästa med D är att han är just precis den han är. Finns massvis som han hatar med sig själv, men i mina ögon är han perfekt. "Perfekt existerar inte". Nej, ett konstant perfekt finns inte som gäller för alla. I mina ögon, med mina känslor och min åsikt så är han perfekt. Vill inte ändra på något, för då är han inte längre min D. 

När han är glad så blir jag gladare. När han skrattar, flummar omkring för att han är så glad, jag ser att han mår bra, han kramar mig (alltid varit jag som tvingat honom med kramar tills nu annars, haha #HugoholicMaria) eller han säger att han saknar mig... Då blir jag så jäkla lycklig! Kan ha skitjobbigt i livet, men är jag med honom blir allt bättre. Finns inget bättre än en bästis. Min bästis är och kommer alltid vara han. Bryr mig inte ett skit om att folk inte tycker vi passar eller att det är störande att det verkar som vi är ihop (WHY DO YOU CARE?!) när vi bara är bästisar... Han är värd allt för mig.

 

  Lite  tillbakablick  &  spånande  framåt  

Det roligaste med att vara modell;


Du vet ALDRIG vad de ska göra med ditt hår!

 

 

 

Godmorgon vänner!

Eftersom min mobil pajat så fick jag snällt använda en gammal tills den är fixad. Där hittade jag bilder från plåtningen i vintras där de färgade mitt hår rosa - lila. Då tyckte jag det var hemskt, jobbigt och smått irriterande med alla blickar. Nu saknar jag det som skam! Shit vad snyggt det var!!
Svart i botten för att det skulle få mer volym till synes, bruna längder som var mer åt mjuk hassel och sedan slingorna i skrik-lila, cerise- och baby-rosa... Coolaste de gjort med mitt hår inför plåtning någonsin!   (I smyg hoppas jag de färgar mig ljuuust blond till någon plåtning i framtiden. DET skulle vara coolaste någonsin, haha)

 

I december blir nästa plåtning, knappt 2 veckor efter FitnessFestivalen. Därefter ett jobb i januari som blir den kanske mest vågade hittills. Eventuellt blir det två till jobb med plåtningar däremellan, men det är inte helt klart än. Oavsett så är jag väldigt taggad och min största motivation att orka träna två pass om dagen och äta såhär strikt som det blir nu är just dessa. Visst tycker jag det är SKITKUL att träna såhär mycket, äta så som jag gör och få resultat som verkligen syns. Jag älskar det jag gör - det gör jag verkligen! Dock har jag svåra cravings på kvällarna och sover dåligt, så som det alltid blir på diet. DÄR är det motivationen verkligen behövs och det gör den :)

 

Beautiful flaws

 

There's beauty in every flaw;

just like there's flaws in every beauty

 

 

Det har varit många gånger jag velat photoshop'a mina bilder - men jag gör det aldrig. 
Varför inte? Det är ju så enkelt. Men det är också respektlöst mot sig själv och förstör mer än det bygger upp.
Sopa inte problemen under mattan eller behandla symptomen - lös felet och lär dig älska grunden.

VÄLJ DITT FOKUS!

Jag må alltid ha tyckt illa om mina Disney-stora ögon, konstiga näsa och fräknar...
Men det finns så mycket mer med mig än dessa. Massvis fint att älska.
Jag älskar hur mina ögon är ovanligt blanka och alltid tycks lysa, mitt kattliknande leende och de höga kindknotorna.
DET är vad jag bör fokusera på!


Inget bra kom någonsin från perfektion; för saken är den att perfektion inte ens existerar.

Före-bild till dieten

  Det  som  kommer  bli  nya  resans  före-bild  

thick fitness chic


Vågen säger inte allt, kom ihåg det

 

 

 

På ynka 164 cm kort kropp ryms ändå 65kg. Visst låter det mycket? Trodde aldrig jag skulle väga såhär mycket igen (innan jag i tonåren drabbades av äs var jag faktiskt överviktig)... Men hallå - jag är BARA tung - inte minsta tjock! När folk träffar mig chockas de över att jag är mindre än jag ser ut på bild, mer petite. Beviset på att vågen visar skumt är att jag har en väldigt mycket lägre fettprocent idag än sist jag låg på denna vikt. Ligger på ca 23% nu i starten av dieten och det är mindre än genomsnittet. 


Dietstartens status är alltså
65,4 kg
23,3% fett

Dietslutets mål
skiter helt i antal kg
15 - 16% fett


Missförstå mig inte nu men jag hoppas på så hög siffra på vågen som möjligt när jag ligger där på kring 15% fett. Varför detta? Muskler väger MYCKET mer än fett. Med andra ord har du mer muskler kvar på en högre vikt på 15% fett än en låg vikt på samma fettprocent. Räknar med samma vattenprocent på båda såklart. Därför siktar jag främst på fettnedgång istället för viktnedgång. 

 

FUN FACT: mina ben ser rätt thick ut (mycket fett) eller hur? Men det är inte fett! Mina ben har inte alls mycket fett över huvud taget faktiskt. De är nog mest fettfria delen på kroppen för mig, haha. Jag har mest fett på magen (äppelform från generna) och i brösten. Tack vare massssssa muskler på benen och en väldigt muskulös överkropp så ser midjan mindre ut + all träning jag gör för magen är för de inre musklerna som drar in magen. Hade gärna varit päronform eller naturligt timglas, men men!

Back at it again!


Dagen jag längtat efter i en månad

recovered


I AM BACK

 

 

Lagom till min 20-års dag börjar min nya resa. Vuxenlivet? Nää, jag tänker på något annat. Mognade väldigt snabbt (blir så när man varit utsatt, svårt sjuk och tvingats leva på liv-och-död) och levt som en vuxen, med äldre vänner och höga krav med ansvar. Jag tänker på en lite mer (dock på ett helt bra sätt!) egoistisk resa. Min kropp är frisk!

Thumbs up from the doctor och jag har allt förberett. Idag börjar jag om igen. Nu får jag träna igen och äta som jag vill. Det blev en månads uppehåll från dieten när kroppen ballade ut pga biverkningar av p-piller. Men nu är kroppen återställd på insidan igen. Det var det viktigaste, att få en frisk kropp igen. Nu börjar resan tillbaka till MIN kropp och mot mina mål!

Det betyder att jag från och med idag är tillbaka på diet igen och allt det innebär :) 6 dagar med träning i veckan, underskott på kost-fronten, lätt cardio varje dag och ingen slarv med sömnen mer. Matlådor och näringsrik mat, planering och struktur, mindre mobil och mer agerande, här och nu för framtiden...

Vågen visade + 5kg efter dessa 4 veckor... Jag vet att medicinerna orsakade viktuppgång och troligtvis är det en hel del vätska, men det är såklart skitjobbigt att se hur man diktade i en månad där innan för intet...

Nu är det dock back on track! Motivationen är HÖG och jag ska inte bara tillbaka till hur bra det en gång såg ut, nej - jag ska få det BÄTTRE och även bli STARKARE! Jag mot mig själv, här och nu för framtiden...

 

På tisdag blir lilla Maria vuxen, kliver in i en ny del av livet. Idag är dock viktigare för mig, för idag är jag frisk och fri att göra vad jag älskar och vill allra mest. Det enda jag kan önska mig nu till födelsedagen är att alla jag älskar också mår bra.

Leaner days & summer feels



  REALLY  DO  MISS  THIS ,  THAT  &  THOSE  

can we fast forward now?


Coolaste vinkeln för övrigt

 

 

 

Mina favoritshorts som satt fint i midjan och ändå höll över rumpan gick sönder  (DEN HISTORIEN ÄR SÅ HIMLA UNDERBAR), det finns 5-7 kg mer av mig på min nuvarande kropp än här, sedan det faktum att det var varmt nog att träna i shorts och man skulle kunnat gå topless i solen! Saknar allt det där, shortsen, att vara i en mindre kropp och de där shortsen.

Imorgon, då äntligen... Imorgon är det ÄNTLIGEN min tur att få kämpa för mina drömmar igen!
Tillbaka till träningen och matlådorna, rutiner både vardagar och helger, wake up with determination and fall asleep with satisfaction, varje dag komma närmre det jag längtar så till och varje dag må bättre.
Självklart är jag som alla andra och önskar vi kunde spola fram tiden så jag imorgon satt där framme i mål med 10kg mindre på vågen och sedan till när det är varmt och soligt ute igen, men det kan vi inte. Här och nu för framtiden helt enkelt!

Det är jobbigt att inte mår bra i sin kropp. Det är dock inget man ska klaga om ifall man inte gör något åt det. Nu är kroppen ok igen och nu kan jag göra något åt det. Nuet må vara rent ut sagt skit, men det är ett perfekt utgångsläge; kan bara bli bättre.

 

DIET STARTS TOMORROW!!!  I can I will, you against you och allt det där.  NU KÖR VI!!!

But I love you anyway...

  Stars  don't  shine  without  darkness  

love always win


Ett steg bak = två steg fram

 

 

Snart 3 veckor har passerat där jag inte haft någon kontroll över det som skett. Snart 3 veckor där jag inte ens fått påverka the outcome. Lång tid att känna sig vilsen, men kort tid för mycket att hända. 
När vågen visade 4 kg upp i vikt kändes som en tung sten... Inte ett slag i magen dock, utan mer som en sten jag bar på. Det var ju väntat detta. Jag var inte minsta förvånad, även om jag blev väldigt ledsen och tänkte "why me" - precis som man INTE ska tänka!

Här skulle jag tänkt "try me".  För ni vet stjärnor, de syns inte utan mörker.  Utan regn växer inga blommor eller ätbart.

Prognosen är ändå rätt fin nu. Om någon vecka kan jag börja träna igen och troligtvis även köra igång diet igen samtidigt. Till och med så jag kan köra igång hårdare än innan! Det är vad de tror just nu iaf och det gör mig trygg. Min kropp är så stark. Må inte se ut som jag vill, men jag älskar den ändå. No matter what den utsatts och utsetts för så återhämtar den sig helt och hållet och den gör det snabbt - verkligen helt oavsett vad! Det är jag så tacksam för. Det är inte många som har det så bra. 

På bilden ovan var jag i en form som jag kände mig mycket mer "jag" i. Det var i somras och jag var mycket mindre än idag där. Mina muskler jag byggt upp från dess vill jag ha kvar, men de flera kg fett som hängde med och de som kom nu med vill jag gärna radera igen. Inte för någon annans skull - utan för min. Just nu känner jag mig inte som jag, men det är ok. Så länge min kropp får återhämta sig och bli bra igen så står jag ut. För min kropp är värd det och jag älskar den som kämpar så för mig.

In the mind of a dancer

  Timme  som  sekund  

kärlek


Ett steg blir två & plötsligt försvinner omvärlden

 

 

 

 

Hörlurarna sätts in i öronen och jag tar trött upp mobilen. "Vilken låt kan få mig pigg?" är första tanken och även om jag vet att upptempo-låtar ger "klassisk" energi så är det inte vad jag behöver. 
Jag står ensam i en gruppsal på mitt hemgym. Lamporna är släckta, bara för att de andra på gymmet så gärna smygkollar och jag blir nervös om ens så pappa kollar, pappa som är min största support och biggest fan.

Slår velandes på en lista på Spotify med låtar jag inte valt. Den var kass... Nästa med... Sedan slår det till i själen. Jag sugs in i låten. Det han sjunger är precis vad jag känt det senaste och det är så spot on att jag nästan mår illa. Det är ingen mainstream låt och musiken är mer åt lugn sorg än upbeat happiness som jag tänkte. Visste inte att jag kände såhär...

Inser att jag står och stirrar på mig själv i spegeln. Startar om låten från start igen och likt någon gått in i min kropp börjar den röra sig till ljuden. Redan andra gången jag hör låten kan jag nu hela texten (om det är mitt eidetiska minne eller det att jag kände så starkt för denna vet jag ej, troligtvis en kombination). 

It's like a song, that no one hears
I'm screaming out, but you're not here

Ett ben åker rakt upp i stående spagat, sedan rakt ner och överkroppen åker med. Waves with my arms från mittpunkten och ut, likt vibrationer från mitt hjärta; mina känslor som inte går att hålla inne. Balett varvas med street, alla stilar inom street.

I swear my words don't work, feeling like they have no worth
Here and now, is nothing in-between

Hjärtat slår snabbare. Jag är i nuet. Känslorna tar över mig och alltet, de är inte i mig längre - de är överallt. Jag märker inte ens att det står folk bakom mig och tittar. Det rinner tårar ikapp med svetten och jag ser flashbacks framför mig. Samtidigt som det skär i mig med varenda rörelse, för känslorna är så starka, så är jag lyckligare än ord kan beskriva.

How could I ever describe the way I feel
Why should I even try, when obviously
all the words that I say seem to get in my way
Only wish that I could say it with a heartbeat

Say it with a... Say it with a...

Tankarna surrar samtidigt som jag inte har en enda tanke. Befrielsen är enorm. Tårarna forsar medan jag skrattar och kraften i varenda rörelse är större än jag ens kunde få ut när jag förr tävlade inom dansen. 
Jag ser mig själv i spegeln. Det där är jag. Hon som vann över ätstörningar, depression, självhat, mobbare, våldtäktsmannen...   Det där är faktiskt jag och hon mår så jävla bra att hon gråter. Hon är så stark att läkare kallar henne odödlig. Hon är så glad att hon kallas HighOnLife, fastän hon hade depression i 14 år och inte hördes skratta under samma långa tid. Hon mår ibland dåligt också och det är helt ok. Hon är jag och jag är djupt stolt över henne. Du är min hjälte, Maria. 

 

Låten tar slut och jag spelar den om och om igen, dansar med samma inlevelse och kraft.

Tillslut faller jag ihop på marken, skakandes av utmattning psykiskt och fysiskt. Jag ligger rakt uppochner på marken i salen och gråter hejdlöst. Jag gråter likt någon jag älskat dött. Jag gråter av lycka, av kärlek, sann glädje. Jag mår så jävla BRA. Dansen är vad som får mig att ge utlopp för alla känslor. Tydligen har jag hållit inne på allt för mycket känslor allt för länge. Därför forsade de ut nu. Musiken hittade the spot, tryckte på ventilen och nu är de ton av känslor äntligen ute.

Det var här och nu jag tog bilden ovan. Glansiga ögon och leende av sann lycka. En bild för att minnas. This is my life and love.

 

Modelluppdrag - utställning

  Inte  ens  en  vecka  kvar  till  le  photoshoot  nu  

(syns på ansiktet att jag gått ner nu)


Nu börjar förberedelserna!

 

 

 

Godkväll alla fina! 

På lördag är det dags att modella igen. Tog ju en paus från modell-yrket under några månader nu för att fokusera på annat. Nu är jag dock tillbaka framför kameran! Denna höst är hittills 3 modell-jobb inbokade. Kommer ev. börja jobba hos en agentur nu snart för att det ska bli mer seriöst (hittills frilansat och tagit de jobb som erbjudits, med andra ord inte sökt själv).  Blev kontaktad av några för ett tag sedan om att ev. skriva in mig som modell/ dansös (ex. för reklamer) hos dem och jag tänker ge det en ärlig chans nu. En ÄRLIG chans. För inom detta yrke är det ingen som daltar med dig. SPECIELLT inte om du är kort och inte alls mager... Jag är 164, har kanske inte så mycket fett men en hel del muskler och stora bröst (konstiga gener där, haha). Med andra ord får jag det mycket tuffare i en bransch som redan är galet t-u-f-f!!

Höstens första plåtning är inför en utställning i Stockholm. Mer än så kan jag inte berätta... Det ska bli superkul med något likt detta, som är något helt annorlunda ifrån de plåtningar jag gjort hittills. Om jag är taggad? OMG YAAAZ!!

Denna vecka förbereder jag mig lite smått genom att dra ner på kolhydraterna, dricka mer vatten och se till att sömnen är på topp. Detta är allt för att inte dra på mig vätska (vilket ex. gör huvudet rundare, när min "naturliga" form är markerade käkben och höga kindknotor).
Är ju 3:e veckan på diet, eller 2:a seriösa veckan då första var superenekl testvecka, så jag känner mig rätt fräsch i kroppen! Lite mindre fett, lite bättre hy, lite bättre sömn, liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite mer konturer (som bara jag ser men ändå) och rätt stor skillnad på magen. Bästa beskrivningen är att jag känner mig fräschare OCH mer som JAG igen. Maria. Det sista där är en magisk känsla!

Ser verkligen fram emot helgen... Plåtningen ska bli galet kul, träna på det där mysiga gymmet i Stockholm, leka med mina så så så så så så älskade brorsbarn, träffa en person jag längtat efter sjukt länge nu och bara vara i min favoritstad en hel helg. LÄNGTAR!!

Kärlek på bild

 

Iskall Lohilo.

Bikinivärme.

Solsken.

Aloe vera med grapefrukt.

Mina älskade föräldrar.

KÄRLEK.

 

Vissa dagar (bokstavligt talat) får jag bita mig i armen för att känna att detta är på riktigt. Det där med "High On Life" är inte bara ett smeknamn. Det är mitt främsta smeknamn, det folk kallar mig som mest och förknippar mig till. Det är min känsla som jag lever med nästan varje dag. Det är hur jag vill beskriva min syn på livet idag efter de 14 - 18 år jag levde i mörker och misär...
Idag är jag hög på livet.

Thigh gap or not? WTF

 

Att ha ett thigh gap är sjukt snyggt!

Att inte ha ett thigh gap är också snyggt!

Vi är inte gjorda för att se likadana ut och det är inte bara ok, utan helt fantastiskt. Vi är båda kvinnor. Vi är lika gamla. Vi kommer från samma land och bor grannar. Vi båda äter och dricker liknande. Vi är helt galet lika...  Men ändå är vi helt olika.

 

Förra veckan tränade jag på mitt gamla gym. Inte varit där sedan någon månad nu. Under hela min tid med träning, nu snart 2 år, har jag tränat där säkert 95% av tiden. Oftast på eftermiddagarna och då träffat samma personer varje dag. Sedan slutade jag träna på eftermiddagarna och började köra på morgonen, någon gång vid nyår. Då var jag smal... Nej, mager. Väldigt mager.
Utnyttjad på jobbet, vänner som mådde dåligt och försökte ta sina liv, skola som inte fungerade, blev sjuk pga p-piller... 
Jag låg på 5% fett och ca 40kg till mina 164cm. Jag mådde skitdåligt. Mitt utseende brydde jag mig inte om. Jag blev så mager för att min kropp stängde av pga stress, p-piller och att jag glömde bort mig själv när jag tog hand om alla andra. 

Nu är jag 20kg tyngre, kanske 25% fett och mår jättebra. Jag är lite för stor för min egna vilja (de sista kg gick jag inte upp med vilja, utan pga ett experiment och ett jobb). Så därför vill jag gå ner lite, för att känna att jag ser ut som mig själv.

Till saken nu då... I förra veckan så råkade jag hamna på mitt gamla gym igen och på en eftermiddag. Där mötte jag många av de som inte sett mig sedan jag var sisådär 20kg lättare, mager som skam och blek pga stressen... Inte många kände igen mig. Märkte hur de flesta av dem tittade på mig många gånger och länge likt de försökte komma på var de sett mig tidigare. Tills jag såg en vän som ropade högt över hela gymmet "MARIIIIIIIAAAA!!! DU ÄR TILLBAKA!!!"    Då plötsligt såg jag hur de (alla var män) tittade på mig i chock och började prata med varandra och peka. Två kom fram och sa att jag jobbat 'jävligt bra' och att jag är 'bland de snyggaste kroppar de någonsin sett'. Två tjejer frågade om jag ville ta emot dem som klienter. En kille ville det med...

 

Sedan var det HAN.

Sådant pucko.

Han som kom fram och sa till mig att jag blivit väldigt snygg, precis så som killar vill ha. Nästan perfekt ...men för fet.
"Du har perfekt rumpa, bröst, liten midja. Ja perfekta. Men dina lår har blivit för feta. Det är det du jobbar på nu va? Du var snyggare med thigh gap. Lår på en kvinna ska inte gå ihop.."

 

DU VAR SNYGGARE MED THIGH GAP

LÅR PÅ EN KVINNA SKA INTE GÅ IHOP

VAD FASEN ÄR SEDAN PERFEKT?!

 

Mitt thigh gap försvann när jag kom upp i 45 kg. Det är BMI 16. Det är under hälsosamt. När jag var så smal att jag frös konstant och folk trodde jag skulle tävla i bikinifitness. Många som tävlar i bikinifitness har inte ens thigh gap. Ändå är de riktigt magra!
Varför detta? För att vi inte är byggda likadant. Alla kan inte få ett thigh gap utan att bli nära på sjuka i kroppen av smalhet. Andra kan däremot ha thigh gap även fast de är lite mulliga. Vi är helt enkelt olika i hur breda våra höfter är och lårbenen.

Vi har Alexandra Bring som är ovanligt bred i höfterna. Hon kan ha samma BMI och fett% som jag idag och hon skulle ändå ha ett thigh gap. Sedan har vi min vän Andrea. Inte ens när hon var sjuk i ätstörningar och hade BMI på 13 och var på sjukhus hade hon knappt något thighgap... Vi är olika breda i höfterna, vid lårbenen och sedan hur våra gener fördelar allt fett och muskler på oss. Vissa lägger lättast på sig fett på låren, andra på magen, vissa brösten och några över hela kroppen lika lätt.


Jag har inte mycket fett på benen kanske, men en hel del muskler. Därför har jag inget gap där nu. Kanske får jag det igen när dieten gått längre. Kanske inte. Det är ok oavsett. Ingen är besatt över hur alla naglar är på millimetern lika långa eller ögonen då nära ihop som möjligt... Det är bara vår generation som pekat ut låren som offer. Det är rätt sjukt.

 

Så mitt svar till honom var detta (i en lugn kall ton med leende på läpparna, haha):

Jag inte bryr mig om vad en man vill ha. Min kropp är MIN. Jag tränar för att kolla mig själv i spegeln och säga DAAAMN GIRL, inte för att du ska skrika ut det. Ta mig själv på rumpan när jag är ledsen och då bli glad. Inte för att du ska göra det.
Jag tränar för att vara stark så att om någon försöker våldta mig igen så kan jag klara mig ännu bättre än förra gången.
Jag tränar för att må bra. Jag mår bra av att träna, men inte när jag tvingas träna med människor som du. Tror inte du heller mår bra själv om du känner behovet av att trycka ner en minst 10 år yngre flicka såhär och tala till mig likt min kropp är ett objekt.
And hey - have you seen my ass? En sådan booty får man inte om man har ett thigh gap! 

 

Jag har alltid önskat mig ett thigh gap, blont och platt hår, små bröst, inga fräknar och mörka ögon...
Bara för att jag är motsatsen. Det är i vår natur att vilja ha det vi inte har.
Ändå är jag NÖJD med mig själv. Min kropp är fantastisk! Vi är olika, samtidigt som så lika. Det är väldigt fint.

Jag ser inte ut som du och du ser inte ut som jag, men vi är ändå alla vackra.

BE PROUD.

Chin UP love


Whenever you feel low, doubting yourself,

just remember how far you've come.

Everything you've faced.

All the battles you've won.

All the fears you've overcome.

SO CHIN UP LOVE!

'Confidence' is something you create within,
by believing in who you really truly are.

The Fitness Fairy

 

HI!

I'm the fitness fairy.

I just sprinkled motivation on you...

Now go move that booty!

This shits expensive..

 

 

 

 

Ha en superfin helg alla läsare. Själv har jag en av mina allra första HELT lediga lördag på hela detta året. Inget plugg eller jobb idag. Hur jag firar detta? Faktiskt genom att bara tillåta mig att vara ensam, ta en dag att unna mig egen omtanke (jag har svårt för att tänka på mig själv eftersom jag konstant bryr mig mer om de omkring mig) och passa på att köra dubbelpass på gymmet. Hittills har jag skyndat mig igenom träningen på gymmet och fått köra all cardio supertidigt hemma på en stationär cykel, på väg till skolan, på väg hem från skolan eller någon enstaka gång under en rast på skolan... 

Övrigt? Gått 1.5 veckor på diet nu och jag har stått stilla i vikt tills nu. Varför? Enkelt - JAG HAR MENS... Detta är varför jag avskyr vågen. Den visar INTE hur du ser ut eller vad du består av. Jag märker skillnad i ansiktet och på hur kroppen ser ut. Små skillnader såklart eftersom det bara gått så väldigt kort tid, men jag ser. Dock så tillhör jag de som kan gå upp 3kg i VÄTSKA när jag har mens. Inte fett - VÄTSKA. Så fastän jag minskat fettet på kroppen en aning så visar vågen inte mindre - för mensen gör att min kropp håller fast vid vattnet och ökar blodet i kroppen. Sedan går jag ner 3 kg på några dagar för vätskan rinner av, haha.

 

P.S: GISSA VEM SOM SKA TILL STOCKHOLM IMON!!??
Min brorson fyller 4 och det betyder kalas! Min lille hamster är inte så liten längre. Hamsterns kinder är inte heller så stora längre, men han kommer alltid vara min lille hamster. Det är något väldigt fint speciellt med syskonbarn..

Dietvecka 1 - hur jag gjorde och startade upp!


  Min  första  vecka  på  diet  

periodisk fasta


Hur jag lade upp starten & varför jag gjorde såhär

 

 

 

En vecka har snart gått och jag känner mig ännu mer motiverad att köra igång den andra veckan nu! Jag körde lite annorlunda än många gör, för att testa hur jag skulle reagera psykiskt. De flesta kör en rivstart med 100% perfektion i minsta detalj, klockar allt redan från första målet på första dagen, går i rejält underskott och kapar all variation till 0. Självklart ska jag alltid gå emot strömmen och testa teorier istället för att köra "säkra kort". För tänk så är det "klassiska" inte det bästa ändå? Finns många saker här som många säger är jobbiga och får en på fall, så varför inte testa en annan väg då och se hur den leder sig fram?

 

Istället för det ovan så körde jag första veckan som en "back-to-healthy"-vecka istället. Helt enkelt tog bort allt onödigt (typ äta bara för det är gott) och ohälsosamt ur kosten, lade till lite mer grönsaker och ökade proteinet samt minskade kolhydraterna till, lade mig på en energibalans, mer vatten under dagen och lade till ca 30 min cardio om dagen. Små saker som ändrades bara och det blev en lagom mjuk start! För jag kände inga dåliga effekter av trötthet, sug efter något eller tvång att köra en massa cardio.
Istället blev jag nyförälskad i känslan efter cardio och fick stor mersmak, så jag VILL öka cardion till nästa vecka, energibalansen fick mig att orka allt jag ville på gymmet ändå och det gav mig stor pepp - "detta fixar jag ju! var inte så jobbigt ändå!" -, den hälsosamma maten där allt socker och alla ohälsosamma val försvann helt gjorde mig nyförälskad i känslan när man är pigg och känner sig sådär genomfräsch, samt att den ökade träningen ihop med mindre mat hjälpte sömnen rätt bra... 

 

Ingen skillnad på vågen skulle jag tro (väger mig helst inte) eller i utseende denna första vecka, men däremot en rivstart för psyket och mersmaken är så stor att jag vill köra hårt nästa vecka! Vecka två tänker jag köra lika lungt framåt som första veckan ändå.
Lägger mig på ett litet underskott på ca 250 kcal minus, kör cardion fastande och promenerar minst 30 varje dag töver det. 
(Vecka tre planerar jag bli tuff sedan! Då blir det en helt annan femma, haha)

 

Cardion kör vi nu fastande intervaller 30 min x 7 dagar. Sedan promenera om jag ska någonstans - ingen buss eller bil!
Styrketräningen blir minst lika tunga vikter som innan x 6 dagar. En vilodag från gymmet blir det, vilket är jobbigaste dagen!

Maten blir underskott på och allt uträknat, så inga fusk och det blir tillskott som BCAA och koffein vid träningen.
Eftersom första veckan var så snäll tänkte jag fortsätta med andra veckan snäll likaså. Ingen extrem-diet med kyckling och ris 5 gånger om dagen... Jag som är nörd i mina ämnen har sett till att min dietkost nästa vecka kommer täcka alla behov av näringsämnen - för mikronutrienter är lika viktiga som makronutrienter!! 
Mer exakt så kommer dessa livsmedel vara med i nästa veckas upplägg: kvarg, egenplockade blåbär, nötter, frön, hemgjorda raw food chocolate bars, bönpasta, spirulina, färska grönsaker och tofu.
Märker ni något? Yes - jag är vegetarian! Jag sätter ingen stämpel på mig, för att kunna äta vad jag vill, men min kost går mer och mer åt veggo. Ändå så ligger jag på 50% av mitt intag i rent protein! Veggos do get their protein, my friends ;)

Precis som sedan i julas så fortsätter jag med periodisk fasta. ON IT FOR LIFE! Mår så bra såhär, det är smidigt med och har en lång rad positiva effekter på hälan, men framförallt mår man så bra av denna kosthållning så jag vill aldrig sluta. Det är super på diet med! Kallas inte lean gains för inte och jag behöver aldrig bli hungrig på diet med periodisk fasta som ätmönster. Bara bra!!!

 

Säger inte att detta är det "bästa" sättet. Vad som är bäst för en person är inte alltid bäst för en annan. Att jag gör såhär denna gången är mest ett test för att se hur jag reagerar på denna metod istället för den mer klassiska där man slänger på en superstrikt hård diet med stort underskott och supermycket mer träning från dag ett.