High On Life

Kategori: Mina tankar om Viktiga ting

Ett äkta leende

 

  En  liten  vana  som  kommer  ändra  ditt  liv  stort  

- 1 - 2 - 3 - 


Vad får dig att älska livet, egentligen?

 

 

 

 

En sak som fått mig att må så mycket bättre, tryggare i mig själv, uppskatta småsaker som helheten i och av livet är en liten vana som jag tvingat mig själ till så länge att det nu blivit en vana. Detta lilla knep som tar några minuter varje dag låter för simpelt och 8/10 jag säger det till vill få in det som rutin, tror helhjärtat på det och försöker ...men faller snabbt ur det. Tålamod! Jag vet, jag vet... Jag fick tvinga mig själv till att göra det länge. Satte seriöst larm på det så jag inte skulle glömma och skrev ner allt jag kom fram till för att inte kunna smita.

3 saker jag är tacksam för just nu


Varje morgon känner jag efter inifrån och tänker på detaljer. Vad får mig att må bra just nu? Var det något som kändes bra igår som jag inte tänkte på? Är det något som jag ser fram emot? Jag försöker hitta 3 saker som jag är tacksam för varje morgon medan jag åker buss eller tar en promenad. Sedan gör jag det igen innan jag ska sova (skitbra rutin för att somna snabbare! Lättnaden och välmåendet denna lilla tankestund ger är så omfamnande för insidan att det är lättare att somna sedan, trygg och lugn). 

Idag blev det saker på morgonen som jag faktiskt inte tänkt på förut. Ibland blir det ju samma saker om och om igen, för vissa saker är man extra glad för eller betyder extra mycket helt enkelt. Inte idag dock. Detta var morgonens ting:

  1. Min relation till mamma som blivit mer öppen från hennes sida. 
    Vi har alltid pratat om allt. Ja - ALLT. Jag kan säga precis allt jag gjort, gör, tänker och känner till henne och aldrig någonsin dömmer hon mig eller ser ner på mig för något. Jag kan alltid lita på henne att hon inte säger ett ord till någon annan om detta eller att hon älskar mig minsta lilla mindre. Detta är en enorm trygghet att ha! 
    På senaste känns det som mamma blivit alltmer likadan tillbaka till mig och detta är jag så tacksam för. Kanske ser mamma mig nu som en vuxen människa och därför mer på samma plan som hon. Eller så kanske jag bara varit med om så mycket och är så mogen att hon kan öppna sig så för mig. Det känns som hon är mer öppen med mig än med mina bröder, som är betydligt äldre, och jag är något väldigt tacksam över att hon är min bästa vän tillbaka. 

  2. Mina knän som inte gör ont eller trasar sig.
    Att ha dansat så intensivt och hårt sedan jag var jätteliten och nu kört ben TUNGT 2-3 dagar i veckan i tre år utöver dansen, allt cyklande och hur överrörlig jag blivit... Att de ändå är helt hela och inte ens säger ifrån är helt fantastiskt. Jag kan dansa hårdare än någonsin och lyfta tyngre än någonsin med och jag gör allt detta oftare än någonsin likväl... Ändå säger de inte ifrån. Der betyder att jag kan fortsätta göra dt jag älskar. HUR. UNDERBART. ÄR. INTE. DET?!

  3. Kaffe är kalorifritt.
    Känns bara allmänt som ett mirakel hahaha   

 

 

Igår kväll var det mindre saker. Jag tänkte på hur bra det känns inuti mig när jag såg vårsolen första gången igen, hur glad jag är att ha just min pappa för att han gör mig så himla klok, samt att jag kände mig väldigt tacksam över att för första gången i mitt liv inte tycka illa om mina fräknar (solen som varit de senaste dagarna har väckt starkt liv i mina fräknar igen och för första gången någonsin gjorde det mig inte ledsen, upprörd, arg eller nedstämd - tvärtom blev jag glad!!)

Det låter säkert klyschigt, men helt ärligt - denna lilla sak har ändrat mitt liv. Jag ser på livet med ett mycket större ljus, det är liksom skarpare färger och med klarare toner. Jag är lugnare, tryggare och kort sagt så himla harmonisk.

Thigh gap or not? WTF

 

Att ha ett thigh gap är sjukt snyggt!

Att inte ha ett thigh gap är också snyggt!

Vi är inte gjorda för att se likadana ut och det är inte bara ok, utan helt fantastiskt. Vi är båda kvinnor. Vi är lika gamla. Vi kommer från samma land och bor grannar. Vi båda äter och dricker liknande. Vi är helt galet lika...  Men ändå är vi helt olika.

 

Förra veckan tränade jag på mitt gamla gym. Inte varit där sedan någon månad nu. Under hela min tid med träning, nu snart 2 år, har jag tränat där säkert 95% av tiden. Oftast på eftermiddagarna och då träffat samma personer varje dag. Sedan slutade jag träna på eftermiddagarna och började köra på morgonen, någon gång vid nyår. Då var jag smal... Nej, mager. Väldigt mager.
Utnyttjad på jobbet, vänner som mådde dåligt och försökte ta sina liv, skola som inte fungerade, blev sjuk pga p-piller... 
Jag låg på 5% fett och ca 40kg till mina 164cm. Jag mådde skitdåligt. Mitt utseende brydde jag mig inte om. Jag blev så mager för att min kropp stängde av pga stress, p-piller och att jag glömde bort mig själv när jag tog hand om alla andra. 

Nu är jag 20kg tyngre, kanske 25% fett och mår jättebra. Jag är lite för stor för min egna vilja (de sista kg gick jag inte upp med vilja, utan pga ett experiment och ett jobb). Så därför vill jag gå ner lite, för att känna att jag ser ut som mig själv.

Till saken nu då... I förra veckan så råkade jag hamna på mitt gamla gym igen och på en eftermiddag. Där mötte jag många av de som inte sett mig sedan jag var sisådär 20kg lättare, mager som skam och blek pga stressen... Inte många kände igen mig. Märkte hur de flesta av dem tittade på mig många gånger och länge likt de försökte komma på var de sett mig tidigare. Tills jag såg en vän som ropade högt över hela gymmet "MARIIIIIIIAAAA!!! DU ÄR TILLBAKA!!!"    Då plötsligt såg jag hur de (alla var män) tittade på mig i chock och började prata med varandra och peka. Två kom fram och sa att jag jobbat 'jävligt bra' och att jag är 'bland de snyggaste kroppar de någonsin sett'. Två tjejer frågade om jag ville ta emot dem som klienter. En kille ville det med...

 

Sedan var det HAN.

Sådant pucko.

Han som kom fram och sa till mig att jag blivit väldigt snygg, precis så som killar vill ha. Nästan perfekt ...men för fet.
"Du har perfekt rumpa, bröst, liten midja. Ja perfekta. Men dina lår har blivit för feta. Det är det du jobbar på nu va? Du var snyggare med thigh gap. Lår på en kvinna ska inte gå ihop.."

 

DU VAR SNYGGARE MED THIGH GAP

LÅR PÅ EN KVINNA SKA INTE GÅ IHOP

VAD FASEN ÄR SEDAN PERFEKT?!

 

Mitt thigh gap försvann när jag kom upp i 45 kg. Det är BMI 16. Det är under hälsosamt. När jag var så smal att jag frös konstant och folk trodde jag skulle tävla i bikinifitness. Många som tävlar i bikinifitness har inte ens thigh gap. Ändå är de riktigt magra!
Varför detta? För att vi inte är byggda likadant. Alla kan inte få ett thigh gap utan att bli nära på sjuka i kroppen av smalhet. Andra kan däremot ha thigh gap även fast de är lite mulliga. Vi är helt enkelt olika i hur breda våra höfter är och lårbenen.

Vi har Alexandra Bring som är ovanligt bred i höfterna. Hon kan ha samma BMI och fett% som jag idag och hon skulle ändå ha ett thigh gap. Sedan har vi min vän Andrea. Inte ens när hon var sjuk i ätstörningar och hade BMI på 13 och var på sjukhus hade hon knappt något thighgap... Vi är olika breda i höfterna, vid lårbenen och sedan hur våra gener fördelar allt fett och muskler på oss. Vissa lägger lättast på sig fett på låren, andra på magen, vissa brösten och några över hela kroppen lika lätt.


Jag har inte mycket fett på benen kanske, men en hel del muskler. Därför har jag inget gap där nu. Kanske får jag det igen när dieten gått längre. Kanske inte. Det är ok oavsett. Ingen är besatt över hur alla naglar är på millimetern lika långa eller ögonen då nära ihop som möjligt... Det är bara vår generation som pekat ut låren som offer. Det är rätt sjukt.

 

Så mitt svar till honom var detta (i en lugn kall ton med leende på läpparna, haha):

Jag inte bryr mig om vad en man vill ha. Min kropp är MIN. Jag tränar för att kolla mig själv i spegeln och säga DAAAMN GIRL, inte för att du ska skrika ut det. Ta mig själv på rumpan när jag är ledsen och då bli glad. Inte för att du ska göra det.
Jag tränar för att vara stark så att om någon försöker våldta mig igen så kan jag klara mig ännu bättre än förra gången.
Jag tränar för att må bra. Jag mår bra av att träna, men inte när jag tvingas träna med människor som du. Tror inte du heller mår bra själv om du känner behovet av att trycka ner en minst 10 år yngre flicka såhär och tala till mig likt min kropp är ett objekt.
And hey - have you seen my ass? En sådan booty får man inte om man har ett thigh gap! 

 

Jag har alltid önskat mig ett thigh gap, blont och platt hår, små bröst, inga fräknar och mörka ögon...
Bara för att jag är motsatsen. Det är i vår natur att vilja ha det vi inte har.
Ändå är jag NÖJD med mig själv. Min kropp är fantastisk! Vi är olika, samtidigt som så lika. Det är väldigt fint.

Jag ser inte ut som du och du ser inte ut som jag, men vi är ändå alla vackra.

BE PROUD.

Lite fylligare, mycket starkare & mål höga som få

  Pros  &  cons  of  bulking  

mina tankar


Money is not everything in life 

love what you have, while working for what you want

 

 

 

Jag erkänner - jag är precis som du. Vi är så gott som alla så. Vi hittar fel på oss själva väldigt enkelt och ser dessa mycket starkare än vad andra gör och i våra ögon är de oftast mer synliga än de positiva delarna. Det kan vara en sned tand, vader som är för breda, lår som är för smala, fräknar på en näsa eller en mage med ett litet put. Lugnande är att ingen ser det som så hemskt som du och ser det absolut inte som så överdrivet som du gör, men det tar inte bort dina känslor och dina tankar.

Jag hoppade av min diet, som sagt, och går nu på överskott igen för att bygga mer muskler och få "mjukare former" inför en plåtning (då de bad om "mjukare former"). Tänker vara helt ärlig mot er - det känns sjukt konstigt inombords!

Jag älskar att ha såhär mycket energi, bli starkare i en snabb takt, se musklerna öka i massa, få äta mig mätt och äta vad jag vill.

Jag avskyr att ständigt vara proppmätt, lägga på mig mer fett, växa ur kläder, bli mjukare, magens put och att inte se konturer.

Jag älskar det och jag hatar det. Älskar att jag hatar det och hatar att jag älskar det. Det är verkligen allt och inget! 

"Det känns väl skönt att få äta vad du vill igen?" säger någon och jag tänker för mig själv ett snabbt ja, innan tankarna fortsätter rulla och avslöjar att Maria gör faktiskt inte det. Maria tyckte det var skönt med strukturen, trivdes fantastiskt med att bli mindre, vaknade varje morgon gladare och gladare över att det var en ny dag med nya chanser mot mitt mål och kände hur det värmde inombords för varje gång jag såg mig i spegeln - "jag börjar se ut mer som jag igen", oslagbar känsla..

"Men tänk på pengarna du får för detta!" säger en annan. Ja, de har rätt, pengarna är vad som fick mig att hoppa av dieten och är vad som får mig att orka lägga på mig igen. Inte för pengarna i sig dock, så som de tänker, för pengar har inget värde för mig. Däremot behöver jag pengarna för att kunna göra det jag vill. Jag vill flytta till Stockholm, kunna bjuda mina vänner och familj på saker utan att behöva lida för det, inte behöva ta lån när jag pluggar vidare och kunna ta risker med säkerhet. 
Men pengarna i sig har inget värde. Jag skulle hellre vilja må bra och göra vad jag älskar än bara vara rik.
Så jag kommer slita kriga för mina pengar. Jag är ju egenföretagare (PT-verksamheten) och extraknäcker utöver det. Folk säger att jag har så mycket pengar på banken att jag skulle kunna sluta jobba helt i några månader ...men jag vill inte. Jag har drömmar och mål som kräver pengar. Jag vill flytta till Sveriges dyraste stad, drömmer om att studera på New York Film Academy i LA och jag älskar att resa, samt att få göra andra glada med minsta och största jag kan.

Jag gör inte detta för pengarna eller för att synas.
Jag gör detta för att jag har drömmar och mål som inget ska få hindra mig från att nå!

Ibland måste man göra uppoffringar. Jag offrar nu min kropp, mitt utseende och hur jag känner för mitt utseende, för att komma dit jag vill. När detta är över kommer jag gå på min diet igen, bli mitt sanna jag igen och då ha kvar kakan jag slet så för. 

Du kan inte ha kvar kakan och äta den. Men om du vill ha kakan tillräckligt mycket så kan du få den, äta den och baka en ny. 
Har du viljan har du allt. Vill du så kan du. Det kanske tar dig lång tid, men sluta inte för det!

 

En kurvigare Maria med starkare kropp och mycket starkare insida var det här!
Jag må inte älska mitt utseende, men jag tror på att man ska älska det man har medan man jobbar mot vad man vill ha. Så kroppen min, I love you still och förlåt för allt jag utsätter dig för, samt tack för att du är så fantastisk som du minst sagt är.

things Fitness Models don't tell you...


  Dear  person  reading ,  please  remember  this  

alla och ingen är perfect


Imperfection itself says  -  I'M  PERFECT

 

 

 

För stor, för liten, för mycket muskler, för lite muskler, konstig näsa, ser fake ut, fula celluliter, för smal, för tjock...
Vad sägs om att fokusera på att må bra och trivas i sin kropp; på att vara glad och trygg eller stark?
Många ser upp till oss som jobbar som fitness modeller och ser oss som "perfekta". Men NEJ. Vi är inte bättre på något minsta vis än du är. Vi har också en massa fel och saker vi inte gillar med oss själva. Vi är också bara människor, precis som du.

Jag har framförallt en sak som jag jobbat med sedan jag var 13 - mina bröst. Yes, my boobs are my insecurity...
Kan inte längre räkna hur många gånger jag fått frågan "var har du gjort dina bröst? De ser ju så äkta ut."   FÖR DE ÄR ÄKTA!!
Jag hade i mina gener att få stora bröst och har inte gjort något med dem. När jag går ner i vikt vill de ändå inte bli mindre.
När folk pratar bakom min rygg eller rakt till mig och säger att de ser fake ut eller undrar varför jag opererade mig kan jag nästan bli tårögd. Jag mobbades väldigt mycket för mina bröst hela skolgången (kom i puberteten i 2:an redan).

Sedan har vi mina stretch marks på the booty. Ni ser dem rätt tydligt här ovan. Jag fick dem för att min rumpa vuxit så mycket och så snabbt på så väldigt kort tid  (I love legday very much :) haha).  Jag har även sådana stretch marks på brösten och låren.
De flesta av oss har det och de flesta mår dåligt över det. Jag VÄGRAR. Dessa tiger stripes (tigerränder är det!) har jag förtjänat.
Jag har slitit som ett djur på gymmet, krigat i köket och tagit hand om mig så bra jag kunnat, samtidigt som jag gjort allt jag kan för att nå mina mål. En tiger är stolt över sina ränder. Precis så känner jag med - I've earned my stripes.

 
Vi har alla våra flaws och imperfections. Ingen är perfekt, samtidigt som vi alla är perfekta på vårt eget sätt. Inte heller vi modeller, alla kändisar du ser, din förebild, den du är kär i, din mamma eller pappa...
Men vet du vad? Det är i mina ögon så jäkla coolt. Ingen är du och det är din styrka. Be proud, my tigers.

You Against You

Den bästa investering du kan göra i ditt liv är investeringen i DIG SJÄLV och DITT LIV.

Du kan inte hjälpa någon annan om du inte kan hjälpa dig själv.
På samma sätt som flygvärdinnorna säger till föräldrarna att ta på sig själva syrgasmasken innan de sätter på sina barn, in case of emergency; för om du svimmar kommer du inte kunna hjälpa dig själv eller ditt barn... Då dör ni båda. Om du hjälper dig själv kan du däremot hjälpa andra också, samt på bästa sätt.

Du kan inte älska någon annan fullt ut förrän du lär dig acceptera, respektera och älska dig själv.
Alla ni som lärt er detta ni vet hur sant det är. Innan tror man sig kunna älska någon annan, men när man kan älska sig själv med kan man älska alla och göra det på en helt ny, fantastisk, oändlig nivå.


Tävla aldrig med någon annan än dig själv.
Försök inte vara vacker som henne, snabbare än honom eller bra som hen. Var vacker som du, bli snabbare än du är idag och oavsett är du alltid bra som du är. Du kan bli bättre, men bara än du varit. You against you.

Your dream body & life is all you mind

  At  first  I  just  wanted  to  be  skinny  

then I only wanted wanted fit


Now I only want to love myself & be strong

börja alltid i rätt ände

 

 

 

Balans.   Må bra.   Känna kärlek.    Älska livet.   Vara trygg.   Se på mig själv med stolthet.   Acceptera mina fel.    Älska livet.

Vad är dina mål? Hur mår du idag? Hur vill du känna dig? Hur tror du att du kommer må om du når dina mål?
Om du inte kan älska dig själv för den du är kommer du inte heller älska dig själv för att ditt utseende förändras.

 

När jag var yngre ville jag bara vara allt som inte var jag. Önskade att jag var smal, hade små bröst, mörka ögon, platt hår, inga fräknar, var lång, hade långa ben, kort överkropp, passade i lugg, var stark, snabb, bra på att sjunga, kunde rita bra...
Flera år senare hände något. Jag mådde riktigt dåligt i livet och slutade äta (jag tappar hunger och aptit när jag mår dåligt) så jag blev riktigt smal. Mina bröst gick från C-kupa till AA då. Mina ben såg mycket längre ut när jag var såhär mager. Samtidigt brydde jag mig inte om mig själv minsta, så jag klippte mig inte under dessa år. Jag höll mig inomhus så jag fick ingen sol på mig och inte heller några fräknar. Mitt hår blev platt av näringsbristen. Jag klippte spontant en lugg. Jag mådde bättre och lärde mig springa fort och snabbt, vilket även var för att en del av min mådde så dåligt att jag inte kände smärtan i kroppen pga smärtan i det inre. Jag mådde ännu bättre och då ändrade mina ögon faktiskt färg och fick en gyllene halo, likt en sol runt pupillen. Började sminka mig och det första jag gjorde var att täcka alla fräknar så huden såg dött slät ut. Dansade på elitnivå nu och blev väldigt stark. När jag var nere brukade jag sjunga. Senare fick jag höra att jag blivit riktigt bra på det, jag hade en riktigt bra sångröst (för jag var så nere så mycket under så lång tid att jag sjöng massvis). Jag ritade också väldigt mycket när jag var ensam, för jag var mobbad från dagis till högstadiet så jag hade massa ensam tid, medan jag blev riktigt poppis i högstadiet och "fick" hänga med de populära, som bara tyckte om mig för att jag kunde dansa och var söt, så jag var helst ensam då med. Tillslut var jag riktigt bra på att rita med.

Jag fick allt det jag önskade som liten, blev till utseende den jag önskat och var duktig på det jag drömde om...

Men jag var inte lyckligare - jag mådde sämre än någonsin.

 

Jag insåg att jag aldrig kommer må bra om jag fokuserar på fel saker. Först måste man älska sig själv, sedan kommer man få allt man önskar. Mina mål med träningen var först att ändra hur jag såg ut så andra skulle gilla mig. Der fungerade inte, jag blev bara manisk. Då ändrade jag allt. Nu ville jag bli stark, för att ingen ska kunna slå ner mig blodig mer eller försöka våldta mig igen och för att känna mig trygg. Jag ville bli snabb för att kunna dansa bättre och jag älskar att dansa. Jag ville köra mer cardio för mitt hjärtas skull, för euforin efter, för att jag mår så sjukt bra av det och det är som terapi när man utför det. Jag ville ändra min kropp för att jag i mitt inre inte känner att min kropp speglar den jag är, så jag vill se ut som mig och det gör jag inte just nu. Jag ville ändra min kropp endast för min skull. Jag ville ta hand om mig själv, älska mig själv, må bra, kunna äta vad jag vill och när jag vill samt hur mycket jag vill, men även kunna följa ett strikt schema om jag vill det. Jag ville göra allt för min egna skull.

För nu älskade jag mig själv.
För nu var jag i mina ögon värd allt detta.
För nu skulle jag må bra även om jag inte gjorde allt detta.
För nu visste jag att om jag gör detta kommer jag må bättre än nuets bra.
För nu älskade jag mitt liv, jag älskade mig själv.

 

Börja alltid i rätt ände. Du kan inte bygga ett tak på trasiga väggar.
Du måste älska dig själv. Då kommer du få allt du önskar och mer.

 

Idag är jag allt mitt barna-jag var rädd för. Jag är en kort, kurvig tjej med mycket fräknar, ljusa ögon, naturliga D-kupor och ordentlig rumpa till den lilla midjan och korta benen, håret är lockigare och tjockare än någonsin och utan lugg, jag är starkare än alla män i släkten, springer fort men inte snabbast av alla, kan sjunga men vill inte att andra ska höra och är på diet...

Skillnaden idag är att jag älskar denna människa, själ och kropp som är jag. Med stolthet presenterar jag mig. Med kärlek ser jag på mina kurvor. Framhäver hellre mina ovanliga drag än försöker se ut som en riktigt "svenne". För jag älskar mig själv.
Jag må vilja ändra massvis på mig själv och jag är i full gång på det, men det ändrar inte det att jag alltid kommer älska Maria.

 

Change your mind & you will get your dream body any day.

Healthy units us in what we do

 

✨ Healthy is an outfit that looks different on everybody,
yet it units us in what we doʉϬ

 

När jag började träna var jag en XS runt the booty och en M runt magen. Då var jag konstant uppsvullen, såg ut mer som en tunna än minsta kurvig, en äppelform, bred framifrån, platt från sidan men med en gravidmage, trivdes inte minsta i mig själv och spegeln visade inte hur indidan. Jag var svag fysiskt och det fick mig att känna mig svag psykiskt, fastän jag är ovanligt stark psykiskt.

Du måste inte vara bra eller bäst för att börja, men du måste börja för att kunna bli det!

Idag är jag istället en M runt the booty och XS runt midjan. Jag känner mig stark, för jag vet hur stark såväl insida som muskler är. Att lyfta vikter får dig verkligen att växa som person! Tänk att jag inte orkade lyfta en 2-kg-hantel mer än 10 gånger när jag började, när jag idag rätt enkelt fixar 180 kg benpress 5 x 10. SJUKT!!

Vi växer på samma sätt som våra muskler gör; vi måste brytas ner för att kunna bli starkare.

Finns inte en enda dag jag ångrar att jag började träna. Inte heller en enda minut jag ångrar att jag började äta lagom mycket och hälsosamt (eller lärde mig att inte vara rädd för något ätbart!)  Ingen rädsla finns, bara kärlek.

 

Lyfta handlar inte bara om att lyfta vikter, utan även att lyfta dig själv och andra högre. Styrketräning lär dig få tålamod, äta hälsosamt lär dig hur det faktiskt känns att må BRA, konditionsträning lär dig se hur stark din insida faktiskt är och att ta hand om dig lär dig både ditt värde och hur du bör behandla andra.


Hur du ser ut har mycket med att göra med hur du mår. När du är hälsosam, tränar, äter bra mat, tar hand om både kropp och själ... När du mår bra, ja, då ser du bra ut med. När din insida är fin är du alltid fin, oavsett.


Healthy isn't a size, shpe och weight.  
Healthy looks different on everybody,
yet it units us in what we do.

När ord inte räcker till...

 

  När  känslorna  tar  över  och  allt  bara  försvinner  

om det där som hände


När jag inte mår bra finns det alltid ett plåster som läcker mina känslomässiga sår  . . . 

 


Min kärlek;  dansen.  Den har bokstavligt talat räddat mitt liv bak i tiden. Den hjälpte mig också gå från mobbad och tjock, till en av de mest vältränade tjejer på skolan och bland "de populära".   (Visst tillhörde jag de populära, men att jag sedan vägrade hänga med de andra "poppis" och hellre alltid var med mina likasinnade, oytliga och riktigt udda nördar är en annan sak! De älskade ju mig lika mycket när jag var tjock och mobbad, vilket betyder allt!)  Om jag inte kan dansa vill jag inte leva mer. Så mycket betyder den för mig.

Som ni läste i ett tidigare inlägg höll jag på att bli  våldtagen  för ett tag sedan. Det var nära, men han lyckades inte så långt som han önskade. Jag kom undan efter en hel del kämpande (tack och lov!)  men det har ju självklart satt sina spår. Det märks mest på hur jag behandlar mig själv. Har skitsvårt att bry mig om mig själv just nu. Sover alldeles för lite, skiter i vad jag har på mig, håret får vara hur det vill, äter mat jag inte borde och i spegeln ser jag inte längre mig själv. Jag har gått upp i vikt och ögonen som folk brukar kommentera "lyser på ett unikt, ovanligt sett av fullständig kärlek", likt jag vore hög på livet, de ögonen är trötta och tomma. Både för att jag sover dåligt och äter skit, men också för att jag inte mår bra. Jag avskyr hur jag blivit. Avskyr att se min kropp bli till det värre och inte i närheten av vad som är jag. Avskyr att känna mig fånge i en annan människas kropp.

Jag saknar mig själv mer än jag kan sätta ord på. Saknar att se mig själv i spegeln och le, gå på stan och inte bry mig om hur jag ser ut, se framsteg i träningen, äta hälsosamt och BARA VARA JAG. Nu är jag långt ifrån jag och jag saknar mig.

Igår tog känslorna över totalt. Kändes som jag skulle explodera inifrån... Sprang hela vägen till gymmet, en kvart i lätt uppförsbacke, struntade i om folk på gymmet stirrade på mig när jag tårögd sprang igenom hela gymmet, längst bort, uppför alla trappor och in i den tomma gruppsalen. Slängde av mig ryggsäcken och jackan, utan att se mig för vart. Höjde musiken tills allt annat ljud försvann och lät mina känslor komma ut i rörelser. I två timmar dansade jag där inne. Stannade inte upp mer än en gång för att sätta upp håret. Jag dansade ut allt jag tänkte, allt jag kände, allt jag varit med om och alla ord jag ville få sagda.

Tillslut darrade hela kroppen och mitt plattade hår var lockigt igen. De var så blött att det droppade om det, mitt långa lockiga hår. Ansiktet var så blött att det såg ut som jag doppat det i ett badkar. Jag som har svårt för att svettas ändå. Då kanske ni förstår hur intensivt jag hade dansat? Jag kände efter i någon sekund och insåg hur jag tagit ut mig. Insåg att jag hade endast druckit en juice och alldeles för mycket kaffe på hela dagen, fastän jag hade tränat tung styrketräning i två timmar på morgonen... 
Kroppen föll ihop på marken och jag grät till musiken i öronen. Samtidigt som jag grät så att magen hackade så fortsatte jag röra kroppen, dansade liggandes på marken till orden i lurarna;   "I'm so sick of love songs. So tired of tears. So done with wishing somone was here. So sick of love songs... So why can't I turn off the radio?"    Medan tankarna gick;  jag är så trött på kärlekslåtar när inget är sant. Vill inte gråta mer inombords. Vill inte önska att någon var här, men jag känner mig så ensam. Så trött på alla osanna kärlekslåtar... Så varför kan jag inte sluta hoppas? Varför kan jag inte sluta lyssna? Varför vill jag tro att någon kan älska mig för den jag är, som jag är, när det verkar som det bara finns de som vill ha endast min kropp... Why can't I turn off the radio?

När tårarna var slut och endorfinerna kom så blev jag fruktansvärt trött. Trött och glad. Jag mådde så sjukt mycket bättre nu. Började gråta igen då, men av glädje och lättnad. Dansen är min terapi, jag fick äntligen säga det jag behövde få ur mig. Nu finns det bara en person i världen som kan göra allt bra igen - jag.

 

Låt det som inte dödar dig göra dig starkare.

Låt inte dina misstag bli dina förluster, utan lärdomar.

Du är starkare än du tror och du klarar mer än du förstår.

När folk försöker slå dig till marken, ställ dig upp igen och visa dem att det bara får dig att sträcka dig längre.

Visa dem som ger dig hat att du inte ger något tillbaka, för du är endast fylld med kärlek.

 

Du är värd att må bra, Maria. Du kommer snart stå där och vara mer hög på livet än du var innan detta och du kommer vara starkare än du någonsin varit. Snart kommer du se dig själv i spegeln igen, se de kärleksfyllda ögonen, med ett sant leende och en utstrålning av HighOnLif och med stolthet tänka  "det  där  är  faktiskt  jag".  Snälla Maria, lyssna på dina egna ord.

Även de mest vältränade tjejer kan råka illa ut...

 

  Det  farliga  med  att  vara  ensam  tjej  

tackar styrketräningen enormt 


Någon månad så gott som helt off diet

(varför min diet gått åt skogen)

 

 

 

En hel månad åt skogen. Inte alla dagar, men större delen av dessa fyllda med fel val och snarare överskott än underskott av kalorier. Vad vågen visar vet jag inte, för jag väger mig inte, men jag vet att det är mer än för någon månad sedan.  
I messed up - big time!  Kan endast skylla på mig själv eftersom det var jag som inte tackade nej efter deras trugande och jag som åt det färdiglagade som "alla andra åt" istället för att pallra mig till affären och tillbaka och fixa det jag borde ätit. Delvis för att jag bara ville vara i närheten av mina närmsta. Delvis för att jag skämdes och äcklades av min kropp för mycket för att bry mig.
 

Träningen har gott väldigt bra. Höjt vikter, orkat fler set och mer cardio än innan. Inte konstigt iofs när jag ätit mer än vad jag gjort av med = finns masssssvis av energi i kroppen att ta av. Även för att jag haft motivationen att bli starkare (det som räddade mig) Träningen har vari kul och framgångsrik. MEN jag har gått från att alltid träna själv och inte bry mig om hur jag ser ut till att så gott som bara träna med min bästis D (lång stark kampsports-kille) och ständigt tänka på mitt utseende.
Träningen har gott super ...men kosten är alltid viktigare och jag skötte kosten verkligen inte det minsta lilla bra.
 

 Varför?  Kort svar:   jag erfara hur farligt det kan vara att idag vara ensam tjej, långt hemifrån när inte mer än en ensam och mycket äldre man är i närheten. Jag kom undan efter rejält motstånd, i sista sekund. Jag tackar styrketräningen så sjukt mycket för det! Även det att jag har så många vänner som blivit våldtagna som berättat för mig allt om hur det "gick till" så jag fattade väldigt snabbt vad han skulle göra härnäst vid varje rörelse han gjorde. För efter att ha hört vänner berätta i detalj exakt hur det gick till och det att jag har fotografisk minne så har jag insett att de flesta gör på liknande sett. 

Efter detta har jag slutat svara när killar flörtar. Vill inte att någon kille försöker ragga. Känns som alla bara är ute efter att ligga med mig, inte för att vara med mig för att jag är den jag är...  Min första kille visade sig vara en fuckboy. Den andra en ännu värre sådan som utnyttjade mig och mina kontakter. Visst föll de båda för mig tillslut och de avskydde att de "lät sig bli kära" i mig. Efter det var det tre killar som jag dejtade, varpå två av dem mest bara ville ligga och den tredje klickade jag inte med. Sju av killarna som flörtade med mig förra året var gifta och "hoppades vi kunde hålla det lågt". Jag bad dem aldrig mer prata med mig och sa att jag inte kommer berätta för deras fruar, men hoppas att de en dag inser att de är värda mer än dessa skitstövlar.

Nu när jag äntligen hittat en som verkar tycka om mig för den jag är och rent ut sa, utan att jag frågade  "Ta inte detta på fel sätt, men jag vill inte ligga med dig. Jag vill lära känna dig, Maria"  och det var lätt att se att han menade det. Äntligen känt mig trygg med någon och kunde slappna av på ett helt nytt sätt och för första gången på riktig känt mig kär   ...då händer detta.

 

MEN  NU  börjar jag komma över det. Efter att ha fått prata om det och framförallt fått vara så mycket med D och se hur han kan tycka om mig fastän jag ser ut som skit och alltid är mig själv, fått kramas med en nyfödd brorson som fick mig att gråta av ren kärlek, sovit i rummet bredvid mina föräldrar och insett hur jäkla stark jag är och att jag gjorde allt rätt, inget fel.

Nu är motivationen på topp. Så sjuuuukt mycket mer än innan detta hände. Nu vill jag visa vad jag går för och bli den bästa versionen av mig själv jag kan bli. Jag ska jobba hårdare än någonsin, ha så kul jag bara kan samtidigt och visa mig själv hur fantastisk jag är och inte alls ett objekt eller "inte värd mer"  (lättare sagt än gjort det där sista , men vi ska alla känna så - för vi är det!)

 

Jag sabbade för mig själv. Jag gjorde så att dieten gick åt skogen och lät min kropp förfalla. Jag gick ifrån mitt mål.

JAG SKA KOMMA TILLBAKA BÄTTRE - STARKARE - GLADARE - MORE FIT THAN EVER.

Jag kan.  Jag vill.  Jag ska.

 

Vi måste ta hand om oss.
Vi är värda det! Du är värd det!
Ta hand om dig och gör allt du vill för din skull.
Du är värd allt och mycket, mycket mer.

Älska sin kropp, svårt men det bästa val du kan göra

 

 

 

  Jag  är  inte  perfekt  

men jag är jag


Att acceptera & älska sin kropp precis för vad den är

 

 

 

Kroppen är rätt häftig ändå. Allt man kan göra med den, såväl i utseendet om ageranden. Denna kropp kan lyfta sin kroppsvikt x 3, dansa i timmar, springa mil och fungerar precis som den ska... För några år sedan kunde den inte gå i trappor och med bmi under 10 var det kraftansträngning att bara stå upp. Så galet häftigt hur en kropp kan förändras så till det bättre. Från överviktig till mager till dagens vältränade och starka kropp. Fantastiskt - minst sagt! 

Som barn var kroppen rund som en boll, fanns alldeles för mycket fett och jag var otroligt svag. Tiden gick och jag dansade senare på elitnivå, sprang mil och tränade 16 timmar i veckan (mest kondition, typ dans).

Tiden fortsatte och efter några incidenter var kroppen lika mager som ett skelett, den orkade ingenting och jag spenderade mesta tiden sittandes. Minns att jag blev svimfärdig efter någon km till fots.

Tiden går ännu lite till och jag börjar träna, kroppen är helt återställd och frisk och minsta lilla joggningstur ger fruktansvärd träningsvärk. Träning var ångest, för jag hatade min igen mulliga kropp och jag jobbade emot den.

Sedan kommer vi till idag... HÖG PÅ LIVET. Idag mår jag så sjukt himla galet bra och kroppen likaså. Vi är bästisar! Kroppen går med på allt jag vill, den spenderar timmar i gymmet nästan varje dag, den fungera utmärkt även på diet, den är galet stark och tillåter mig att lyfta mer än jag trodde skulle vara möjligt... Jag är lika snäll tillbaka. Så är det med vänskap, man ger och tar. Jag vilar när kroppen behöver, äter hälsosamt, sover ordentligt och även om jag inte är nöjd med allt som är jag så älskar jag det ändå.

Förut hatade jag mina kurvor. Ville bara vara smal och se mer "platt" ut. Idag har jag lärt mig acceptera nuet. Det. Är. Så. Skönt! Kommer aldrig bli en lång pinne, oavsett hur mycket jag har drömt om det. Kort och timglas är jag och det bästa jag kan göra är att se det positiva i nuet. Alltid fokusera på det positiva, för det finns alltid där.
Idag jobbar jag med mina kurvor istället för emot. Med träningen jobbar jag för att framhäva dem, istället för förminska dem. Känns som att jag stärker mig själv på det viset och visar att det finns något fint i allt, om man bara visar det.

Att ha hittat vänner som älskar en precis som jag är, with all my flaws and imperfections, det är helt priceless. 
Vänner som ser Maria, oavsett vad det yttre visar. Vänner som får en att glömma sina negativa sidor och inte skulle ändra på dem ens om de fick. Sådana vänner som får en att älska livet.

 

Jag är inte var jag vill vara; är långt ifrån mina drömmar och mål. Men jag är där jag är nu och vill tycka om även det. Målet är målet, men resan dit kan också vara ett mål.  Be happy with what you've got while working for what you want.

Det där med homosexualitet och bisexualitet

 

"Jag faller inte för ett kön, Maria. Jag faller för en person. Det är den personen, den människan jag älskar. Hittills har det bara råkat vara så att dessa människor fötts i en manskropp. De valde inte det och jag väljer inte mina känslor"
- en homosexuell vän till mig.

 

We love who we love
- don't we?

Love is weightless
but it weights a lot some shoulders

Love is priceless
but some pay with their life's for it

Love is honest
because we love who we love

One day we'll tell bedtimestories about when someone's love was a crime on the streets... Then we're all gonna think it's crazy, teach our kids about it and go to sleep. At least - that's what I hope for.

You know... One day this will all be history. Like some scary tail in some book we read. Because now there's heroes just like they and no ones love will be called a sin.

Love is weightless
but it weights a lot some shoulders

Love is priceless
but some pay with their life's for it

Love is honest
because we love who we love

We love who we love
- don't we?



Jag har så många vänner som är homosexuella och bisexuella som fått utstå mer lidande än jag egentligen skulle vilja berätta för er. Mina vänner har blvit jagade, mobbade, slagna, mordhotade, blivit lämnade av hela sin släkt, tvingats fly från sitt land, tvingats låtsas som att de inte är det och gift sig med någon de inte älskat och levt med denna i år bara för att få leva...  Jag har även en vän som tog sitt liv. Allt bara för att de råkade falla för en person av samma kön. Allt för att människor inte förstår att vi inte väljer kärlek; vi bara faller.

Jag faller för män. Hon kanske faller för kvinnor. Det gör oss inte olika. Vi är ju båda bara kära tjejer.


Vi väljer inte våra känslor.
Vi bara älskar de vi älskar - eller hur?



Jag ser människor som människor. Vi är inte kön. Vi är inte en hudfärg. Vi är inte vår religion. Vi är människor, personer allra främst. Sedan föddes vi kanske i en manlig eller kvinnlig kropp.Någon drog en vit lott, en annan en svart och en tredja kanske både och. Vi väljer inte vårt utseende eller något med den kropp vid födds i. Jag valde inte att bli en tjej. Skulle jag fått välja hade jag nog velat vara kille, faktiskt.
Just därför förstår jag det min vän ovan sa att han faller för en person. Är det inte rätt lätt att förstå? Du faller för personens humor, skrattet, de fina ögonen, personligheten, hur den för dig att känna m.m. För mig har det alltid varit killar som prickat mitt hjärta. För min killkompis ovan har det också råkat vara killar. För vissa kan det vara båda. Vissa tror sig veta och upptäcker senare att deras livs kärlek inte är av det könet ändå.


Vi väljer inte våra känslor.
Vi bara faller för de vi faller för - eller hur?

Förstå religion - förstå människa

 




Jag trodde alltid att religion var svårt att förstå... Uppvuxen i en familj där ingen är troende och ingen av de närmsta vännerna eller släkten är heller troende, såg jag religion som svårt och något som delade på oss.


Jag trodde det skulle bli mitt jobbigaste ämne att studera, men jag valde det ändå;

för jag vill kunna förstå alla människor.


Så fel jag hade - det var inte alls svårt! Inte heller delar det på oss, egentligen. Det borde föra oss närmare varandra, för religionerna är i grunden väldigt fina och lika. Det känns fantastiskt att äntligen förstå!


Tänk med hjärtat och finn förklaringar med känslorna så kommer du förstå allt.

Leva livet - inte bara överleva det

 


  Hitta  alltid  en  anledning  att  le  &  skratta  

det kanske inte ger fler år till ditt liv


Men det ger absolut mer liv till dina år

 

Vad fick dig att le idag?  Skrattade du åt det roliga i situationen, eller stirrade du blint på det negativa?

Det är sant att vi lever längre av att vara glada, då det har goda effekter på din kropp och hälsa att må bra psykiskt. Mår du bra så tar du även hand om dig själv bättre. Så det blir en god cirkel av psykisk och fysisk välmående! Ofta betyder ditt psykiska mer än ditt fysiska när det kommer till hur du mår i slutändan. Lite av det där "det inte hur du har det, utan hur du tar det".

Du väljer aktivt hur du vill ha det och hur du vill må. Vi blir väldigt påverkade, men i slutändan har vi alla vårt val. Som när man tappade ett glas i matsalen och alla elever började applådera (för att skämma ut en). De flesta skämdes ännu mer och blev nästan tårögda. Sedan har vi de där som väljer att skratta istället; de som istället för att skämmas bugade och skrattade med. Eller som när man sover över hos någon och så är det någon som pratar i sömnen. På morgonen berättar de andra för den som gjorde det vad den sa och vanligtvis brukar den personen tycka det var dumt av sig själv och må dåligt över detta pinsamma man gjort... Istället för att skratta med de andra åt detta konstiga ens kropp gjorde av sig själv, då hen inte kunde påverka detta ju.

Jag försöker alltid se det roliga, bra och positiva i allt och alla - oavsett! Det har gjort att jag mår mycket bättre och känner mig mer levande. Även om dessa skratt och leenden detta givit mig kanske inte kommer ge mig många fler år vid liv så vet jag iaf en sak: det har givit mig mycket mer liv till mina år.

KRAMAR

#Curvespo

 

  Fitness  &  Health  comes  in  all  shapes  

hourglas - pear - apple - banana


Oavsett grund kan du skapa dig till en annan form

Jag förr: äpple   Jag nu: timglas

 


Godmorgon! Redan lördag och snart är det slut på första diet-veckan. Hur känns det? Stolt och starkt. Börjar komma jobbiga stunder nu och jag måste stålsätta mig då för att inte falla. Bland annat det där att plötsligt bli tröttare pga kaloriunderskottet och inte äta något för att bli piggare, utan bara fortsätta vara trött och seg och sugen på allt möjligt. Föll för en frestelse häromkvällen, men annars har det fungerat bra i slutändan ändå!

Jag har tänkt på en sak; varför har tjejer ofta så svårt att se att andra tjejer är kurviga?
Kurvig som i mycket rumpa och bröst men väldigt lite midja (alltså inte mullig). Jag har kämpat länge med att svarva denna timglasfigur jag nu har. Mycket slit, hårt jobb, tung träning nästan alla dagar i veckan ihop med kondition och bra mat i år. Tack vare gener har jag också rätt stora bröst som också stannar rätt bra även när jag tappar i vikt. 
Ju mer jag svarar timglaset ju mer hatar andra tjejer på mig. Kollar snett när man tränar, ger bitch-blickar och verkar tycka illa om en bara för just precis denna timglas. Aldrig var det så när jag var mullig, väldigt smal eller innan jag började tärna.

En annan sak är det här med hälsosamt och fitness. Många idag ser det magra som "vältränat". Har man väldigt lite underhudsfett så syns musklerna mer, även om man knappt har något till muskler. Idag dyrkas de riktigt magra på sociala medier för sin "grymma fysik", när många av dem egentligen har ätstörningar och/ eller inte är så muskulösa eller hälsosamma till kroppen egentligen. Känns som att tjejer verkar "vara som bäst" i samhällets ögon när de är som smalast, medan killarna får ha mer muskler. Jag minns ju själv hur mycket folk såg upp till en när man var mycket smalare, jämfört med nu när man har en del fett som gömmer de skarpa konturerna och det finns mer än bara skinn ovanpå musklerna.

Jag tycker vi borde stärka ALLA mer. Istället för att försöka göra mig själv så smal som möjligt igen vill jag behålla mina kurvor. Jag har ju slitit för dem, så jag tänker också vara stolt över dem!
DU ska vara stolt över din kropp du med. Jag lovar att du kommer må mycket bättre och känna dig vackrare om du kan acceptera ditt utseende och strunta i vad andra tycker. Om någon tycker något negativt om din kropp är det på deras axel som apan sitter. 
Let's be kind towards everyone - including yourself.

Day drunk into the night

 

  Day  drunk  into  the  night  

a hint from a spark


It's you being who you are

 


Godmorgon vänner! Hur mår ni idag?  Jag mår jättekonstigt just nu. Helt perfekt bra, samtidigt som velig...

Bilden är från helgen. Här har jag varit vaken i snart 2 dygn, haha. Det är fem på morgonen och utanför hörs människor. Småstadsflickan är van vid att det är tyst på natten, tyst på morgonen och vid denna tid sover människor. Här är det så mycket liv. I Stockholm finns alltid liv, oavsett tid och plats. Ljuden gjorde att jag inte kunde sova, vilket gav mig många timmars tid att tänka. Ville inte väcka de andra, så jag låg tyst på golvet, lekte med mobilen och bara tänkte på allt möjligt. Väldigt djupa tankar...

Sedan hände något. Fick ett sms och allt blev liksom bara bra. Några tankar kom upp och fick mig känna på något sätt jag aldrig tror mig ha känt förut. Haha, så konstig känsla det där var. Kunde inte sluta le, även då det hände en del skit på kvällen. Blev pigg fastän jag var sömnlös. Inte ätit på ett halvt dygn, men ändå inte hungrig. Bara låg där på golvet och log åt ingenting...

Just nu känner jag mig velig som bara den. Samtidigt som den där känslan från där på golvet finns kvar finns en annan, mer orolig känsla där. Det är sjukt mycket som händer i mitt liv. Jag kastas fram och allt är så ovant. Börjar vänja mig vid att mitt liv är helt onormalt och konstigt, att go with the flow och ständigt ta den okända stigen framför det säkra som jag vet något om. Det är både roligt och läskigt. Om jag bara tänker nu så är det underbart, men när jag tänker mer djupt (och jag är en väldigt djup person) så kan jag bli lite ...rädd? Speciellt nu när det plötsligt dykt upp så mycket helt otroliga möjligheter. Saker jag inte ens kunde drömma om innan börjar nu bli mina verkligheter. Det är sjukt! Det är fantastiskt! Det är helt underbart!
...samtidigt som jag velar. Det finns kanske någon som får mig att inte vilja kasta mig fram utan att tveka längre. Kanske skulle jag vilja ha något säkert i livet nu ändå. Den där känslan jag aldrig känt förut var rätt fin. Den var trygg. Ingen har fått mig att känna mig trygg förut, någonsin. Jag saknar känslan av rädsla (minns inte hur det känns) men ingen människa har hittills fått mig att känna mig helt trygg med den. Kanske skulle vilja känna så igen. Men då kanske jag inte kan fortsätta lika snabbt framåt som nu.

Jag velar också med mig själv just nu. Samtidigt som jag vill satsa helhjärtat på träningen, köra min diet helt strikt och se resultaten komma, vill lägga ner hela min själ i mitt arbete med mig själv och i mina nuvarande jobb ...samtidigt har jag fallit för det här med att bara vara i nuet och leva för dagen. De två går inte ihop. Det ena kräver hårt slit, dedikation, väldigt mycket uppoffringar och en hel del ensamhet, slit och så mycket jobb att du kommer leva för detta ett tag. Det andra är raka motsatsen och bara vara här och nu och inte tänka längre än nuet. Jag vill det ena med halva mitt hjärta och det andra med andra delen. Just nu är det så virrigt i mig. Jag vet exakt vad jag vill ena sekunden, medan andra är jag helt lost. Jag mår bra, men jag vet inte mer än så. Jag vet att jag är glad, men inte vad som kommer göra mig gladare eller tvärtom, samtidigt som jag gör det. Så virrigt...

Om ni läser med ert inre kommer ni förstå allt ovan. Tänk inte, bara känn. 

KRAM