High On Life

Vill vara ditt klister när du faller sönder

 

  Let  me  come ,  let  me  help  

behöver se dig le


Ibland undrar man bara varför

  

 

En vän ringde häromdagen. "How are you" frågade jag, som alltid, för han bryr jag mig om något obeskrivligt. "It's... Fuck, it's really not good" fick jag till svars. "Evrything hit me at once, everything that is bad". Han som aldrig klagar på något.
Mina tankar sa att jag ska svara mjukt och visa att jag bryr mig. Något i mig vred sig. En känsla som fick mig sluta andas. 
"What's happened sweetie?"  Han kunde inte svara på det. Han svarar bara "allt", att allt har hänt och allt är skit. Jag ber honom ta en sak i taget och han kan börja varsom. Jag tänker bara låt mig få finnas där för dig. Dig lämnar jag aldrig för du är en av anledningarna jag lever idag. Snälla berätta allt, gör det på vilket sätt som än känns bäst. Jag kommer göra allt för dig.

En timme i telefon passerade snabbt. Efteråt stod tiden still. När du sa att du blivit sjuk och nämnde sjukdomen var jag rätt lugn, för den sjukdomen finns det hjälp för och det går att leva livet fullt ut med de små problemen ändå. Din engelska är inte det bästa, det vet vi båda, så jag bad dig ändå skicka över namnet på ditt modersmål som är danska. Det gjorde du och när jag läste det vred sig magen igen och nu slutade jag andas. Tiden stannade helt. Jag måste tänka fel, tänkte jag och googlade. Efter en lång stund sittandes i snön vid vägkanten hade jag läst på om sjukdomen och all hjälp som finns. Nu förstod jag varför du inte var positiv. Det finns inget botemedel. Du skojade inte fullt ut om rullstol som jag trodde. Du kommer med största sannolikhet hamna i en, du kommer ha ont och jag kan inte få dig fri. Alla våra planer blev till ett mörker i mitt huvud. Har aldrig känt mig så maktlös förut. Varför du. Varför DU. Du är yngre än jag och jag är ändå ung. Du är en av de bästa människorna jag mött. Jag kan inte se något ont i dig ens när jag velat hata dig och du fick mig att gråta till sömns en tid för länge sedan. Du är den mest rena själ jag stött på...

"I need to see you. Please, I'll leave everything and go to you. I don't care about anything you say or do I NEED TO SEE YOU"

Samtidigt som jag försökte låta lugn kände jag tårarna rinna nerför kinderna. Samtidigt som jag pratade med dig kollade jag upp när nästa buss till Danmark går efter skolan nästa vecka så jag kan åka till dig hela helgen. Innan du hann svara om du kunde så hade jag redan bokat resan. Jag kunde inte ens bry mig om ifall jag hittade boende eller inte, för du är viktigare än jag för mig.

"Maria..." 

Det var först efter du lade på i mitt öra som jag föll till marken. Allt kom som ett slag. Jag satt där i snön och grät jag vet inte hur länge. Du var arg och ledsen i telefon och jag förstår dig nu. Senaste två veckorna har mitt liv fuckat upp totalt och jag har svarat dig alldeles för segt när du skriver och på kvällarna har jag inte svarat när du ringt, för jag har somnat vid 18. Du har inte velat göra mig ledsen så du väntade på att jag skulle svara så du kunde berätta med röst. Men jag svarade inte dina samtal för jag mådde dåligt och hade så mycket problem och jobbade så mycket på dem att jag inte märkte när någon skrev och somnade oerhört tidigt varje kväll för jag var fysiskt utmattad och psykiskt borta... Det var först nu jag började få allt att bli bra och jag kände som om jag kunde andas igen för första gången på en halv månad. Just nu kändes allt som det ljusnade och jag började älska livet igen och log konstant... Men efter ditt samtal försvann mina leenden. Du anar inte hur mycket jag hatar mig själv för att jag inte svarade och kunde finnas där för dig när du var hos läkaren. Dig skulle jag dö för och här satt jag nu, grät och bad om att få ta allt från dig och vara den som led. Viskade under gråten ut i intet att jag vill byta plats med dig, för dig.

Efter några timmar i känslomässig avdomnad ringde du igen och sa förlåt för att du var arg. Du var inte arg på mig. Det gick bara ut över mig. Jag sa att jag kan ta det och kommer älska dig till dagen någon av oss försvinner, om inte efter det med. Du har all rätt i världen att vara arg och ledsen. Du har haft det tufft och nu kommer livet och skjuter dig i benet, om inte hela kroppen. Vill ta de kulorna för dig och det känns inombords som jag gjort det. För det gör så ont... Vill se dig le. Behöver se det nu.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas