High On Life

In the mind of a dancer

  Timme  som  sekund  

kärlek


Ett steg blir två & plötsligt försvinner omvärlden

 

 

 

 

Hörlurarna sätts in i öronen och jag tar trött upp mobilen. "Vilken låt kan få mig pigg?" är första tanken och även om jag vet att upptempo-låtar ger "klassisk" energi så är det inte vad jag behöver. 
Jag står ensam i en gruppsal på mitt hemgym. Lamporna är släckta, bara för att de andra på gymmet så gärna smygkollar och jag blir nervös om ens så pappa kollar, pappa som är min största support och biggest fan.

Slår velandes på en lista på Spotify med låtar jag inte valt. Den var kass... Nästa med... Sedan slår det till i själen. Jag sugs in i låten. Det han sjunger är precis vad jag känt det senaste och det är så spot on att jag nästan mår illa. Det är ingen mainstream låt och musiken är mer åt lugn sorg än upbeat happiness som jag tänkte. Visste inte att jag kände såhär...

Inser att jag står och stirrar på mig själv i spegeln. Startar om låten från start igen och likt någon gått in i min kropp börjar den röra sig till ljuden. Redan andra gången jag hör låten kan jag nu hela texten (om det är mitt eidetiska minne eller det att jag kände så starkt för denna vet jag ej, troligtvis en kombination). 

It's like a song, that no one hears
I'm screaming out, but you're not here

Ett ben åker rakt upp i stående spagat, sedan rakt ner och överkroppen åker med. Waves with my arms från mittpunkten och ut, likt vibrationer från mitt hjärta; mina känslor som inte går att hålla inne. Balett varvas med street, alla stilar inom street.

I swear my words don't work, feeling like they have no worth
Here and now, is nothing in-between

Hjärtat slår snabbare. Jag är i nuet. Känslorna tar över mig och alltet, de är inte i mig längre - de är överallt. Jag märker inte ens att det står folk bakom mig och tittar. Det rinner tårar ikapp med svetten och jag ser flashbacks framför mig. Samtidigt som det skär i mig med varenda rörelse, för känslorna är så starka, så är jag lyckligare än ord kan beskriva.

How could I ever describe the way I feel
Why should I even try, when obviously
all the words that I say seem to get in my way
Only wish that I could say it with a heartbeat

Say it with a... Say it with a...

Tankarna surrar samtidigt som jag inte har en enda tanke. Befrielsen är enorm. Tårarna forsar medan jag skrattar och kraften i varenda rörelse är större än jag ens kunde få ut när jag förr tävlade inom dansen. 
Jag ser mig själv i spegeln. Det där är jag. Hon som vann över ätstörningar, depression, självhat, mobbare, våldtäktsmannen...   Det där är faktiskt jag och hon mår så jävla bra att hon gråter. Hon är så stark att läkare kallar henne odödlig. Hon är så glad att hon kallas HighOnLife, fastän hon hade depression i 14 år och inte hördes skratta under samma långa tid. Hon mår ibland dåligt också och det är helt ok. Hon är jag och jag är djupt stolt över henne. Du är min hjälte, Maria. 

 

Låten tar slut och jag spelar den om och om igen, dansar med samma inlevelse och kraft.

Tillslut faller jag ihop på marken, skakandes av utmattning psykiskt och fysiskt. Jag ligger rakt uppochner på marken i salen och gråter hejdlöst. Jag gråter likt någon jag älskat dött. Jag gråter av lycka, av kärlek, sann glädje. Jag mår så jävla BRA. Dansen är vad som får mig att ge utlopp för alla känslor. Tydligen har jag hållit inne på allt för mycket känslor allt för länge. Därför forsade de ut nu. Musiken hittade the spot, tryckte på ventilen och nu är de ton av känslor äntligen ute.

Det var här och nu jag tog bilden ovan. Glansiga ögon och leende av sann lycka. En bild för att minnas. This is my life and love.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas