High On Life

Day drunk into the night

 

  Day  drunk  into  the  night  

a hint from a spark


It's you being who you are

 


Godmorgon vänner! Hur mår ni idag?  Jag mår jättekonstigt just nu. Helt perfekt bra, samtidigt som velig...

Bilden är från helgen. Här har jag varit vaken i snart 2 dygn, haha. Det är fem på morgonen och utanför hörs människor. Småstadsflickan är van vid att det är tyst på natten, tyst på morgonen och vid denna tid sover människor. Här är det så mycket liv. I Stockholm finns alltid liv, oavsett tid och plats. Ljuden gjorde att jag inte kunde sova, vilket gav mig många timmars tid att tänka. Ville inte väcka de andra, så jag låg tyst på golvet, lekte med mobilen och bara tänkte på allt möjligt. Väldigt djupa tankar...

Sedan hände något. Fick ett sms och allt blev liksom bara bra. Några tankar kom upp och fick mig känna på något sätt jag aldrig tror mig ha känt förut. Haha, så konstig känsla det där var. Kunde inte sluta le, även då det hände en del skit på kvällen. Blev pigg fastän jag var sömnlös. Inte ätit på ett halvt dygn, men ändå inte hungrig. Bara låg där på golvet och log åt ingenting...

Just nu känner jag mig velig som bara den. Samtidigt som den där känslan från där på golvet finns kvar finns en annan, mer orolig känsla där. Det är sjukt mycket som händer i mitt liv. Jag kastas fram och allt är så ovant. Börjar vänja mig vid att mitt liv är helt onormalt och konstigt, att go with the flow och ständigt ta den okända stigen framför det säkra som jag vet något om. Det är både roligt och läskigt. Om jag bara tänker nu så är det underbart, men när jag tänker mer djupt (och jag är en väldigt djup person) så kan jag bli lite ...rädd? Speciellt nu när det plötsligt dykt upp så mycket helt otroliga möjligheter. Saker jag inte ens kunde drömma om innan börjar nu bli mina verkligheter. Det är sjukt! Det är fantastiskt! Det är helt underbart!
...samtidigt som jag velar. Det finns kanske någon som får mig att inte vilja kasta mig fram utan att tveka längre. Kanske skulle jag vilja ha något säkert i livet nu ändå. Den där känslan jag aldrig känt förut var rätt fin. Den var trygg. Ingen har fått mig att känna mig trygg förut, någonsin. Jag saknar känslan av rädsla (minns inte hur det känns) men ingen människa har hittills fått mig att känna mig helt trygg med den. Kanske skulle vilja känna så igen. Men då kanske jag inte kan fortsätta lika snabbt framåt som nu.

Jag velar också med mig själv just nu. Samtidigt som jag vill satsa helhjärtat på träningen, köra min diet helt strikt och se resultaten komma, vill lägga ner hela min själ i mitt arbete med mig själv och i mina nuvarande jobb ...samtidigt har jag fallit för det här med att bara vara i nuet och leva för dagen. De två går inte ihop. Det ena kräver hårt slit, dedikation, väldigt mycket uppoffringar och en hel del ensamhet, slit och så mycket jobb att du kommer leva för detta ett tag. Det andra är raka motsatsen och bara vara här och nu och inte tänka längre än nuet. Jag vill det ena med halva mitt hjärta och det andra med andra delen. Just nu är det så virrigt i mig. Jag vet exakt vad jag vill ena sekunden, medan andra är jag helt lost. Jag mår bra, men jag vet inte mer än så. Jag vet att jag är glad, men inte vad som kommer göra mig gladare eller tvärtom, samtidigt som jag gör det. Så virrigt...

Om ni läser med ert inre kommer ni förstå allt ovan. Tänk inte, bara känn. 

KRAM

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas